Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Ännu en allsvensk premiär men allt annat än en vanlig premiärmatch.
Mjällby kom för första gången som regerande mästare. Hammarby är för första gången (?) experttippade att bli mästare.
De grönvita supportrarna marscherade som vanligt från Söder och över bron för att se sina spelare. De visste att Hammarby och premiärer är en bra kombination men också att det här var något annat än de senaste årens Degerfors, Kalmar och IFK Göteborg. Det här var maskinen Mjällby. Hammarbys spelare var tvingade att göra det fansen sjunger om. Gå rakt in i striden. Och det gjorde de verkligen.
Båda lagen klev in i premiären med varsin plats i cupfinalen och Mjällby hade tagit sig dit på ett klart mer imponerande sätt efter överkörningar av både Malmö och Gais.
Mjällby är ett lag alla fruktar nu. För knappt ett år sedan var det annorlunda. Jag gjorde ett reportage om Mjällby och fick följa med bakom kulisserna när laget mötte AIK i Solna i början av serien.
Mjällbys klubbchef Jakob Lennartsson intervjuades inför AIK:s VIP-och sponsorgäster. Det fanns nyfikenhet och beundran för Mjällby. Men också en klapp-på-huvudet-attityd mot Listerlandets lilla lag. Kul att ni är med och leker så länge det varar, liksom
Det varade hela vägen. Nu når ingen upp att klappa på huvudet längre.
Och guldlaget går att känna igen. Nio av elva i startelvan från hösten fanns kvar när våren kom med en ny allsvensk säsong.
Hammarby kom med en ny tränare och det här var en coachseger och drömstart för Kalle Karlsson mot Karl Marius Aksum som tagit ett steg upp i Mjällby. Hammarbys höga press satt perfekt och Hammarby i allmänhet och Victor Eriksson i synnerhet var överlägsna i duellspelet.
Kalle Karlsson sade inför premiären att han inte hade hittat några svagheter hos Mjällby,
Därför startade han med en försiktig elva. Ingen offensiv Noah Persson (med många Mjällby-minnen) på vänsterbacken, ingen teknisk Frank Junior Adjei på centrala mittfältet. Istället Ibrahima Fofana och Oscar Johansson Schellhas. Den senare gav segern ett effektivt bollvinnande ansikte.
Hammarby sköljde över Mjällby med en aggressivitet man inte alltid såg när Kim Hellberg var tränare. Svårigheten att göra om spelövertaget till klara målchanser var mer bekant.
Rekorddyra Victor Lind hade tidigt ett bra läge att öppna matchen men fick inte till träffen.
Eftersom Sverige inte vill ha VAR kunde Abraham göra 1–0.
Hammarby hade ökat takten redan första kvarten. I den andra också. I den tredje kom målen.
Mjällby höll inte upp offsidelinjen. Paulos Abraham kom fri, borde blivit avblåst för hands men eftersom svensk fotboll inte vill ha VAR kunde Abraham göra 1–0 i 42:a minuten. Robin Wallinder räddade första chansen, inte andra.
Mindre än två minuter senare bröt Markus Karlsson på mittplan och Bajen vände spelet. Abraham fick bollen, släppte till Nahir Besara (som var något övertänd, han hade hunnit snacka till sig en varning). Besara gav Abraham ett nytt friläge och nu behövde han bara ett läge.
Hammarbys match var lika stark som den borta mot Malmö förra året. Skillnaden var att det var ett Malmö i spillror då. Ett samspelt mästarlag nu.
Abraham sade i halvtidsintervjun att laget måste fortsätta likadant i andra halvlek och det gjorde han. 3–0 kom direkt.
Och det är väl en sak att han gjorde tre mål. Det var lika imponerande att se hur Abraham flöt fram över planen med känsliga fötter och öppnande löpningar.
Mjällby har inte släppt in tre mål i allsvenskan sedan 2024. Då var det också borta mot Hammarby och då blev det också 3–0.
Nu fanns det återkommande stunder när de inte verkade ha en aning.
Sedan dess har det sett ut som att Mjällbys spelare alltid vetat vad de ska göra på planen. Nu fanns det återkommande stunder när de inte verkade ha en aning.
De kom inte åt Hammarby. De stressades sönder.
Den här matchen säger inte mycket om hur serien slutar men den säger mycket om hur Hammarby är 2026. Fast. I nästa match väntar Sirius borta. Laget körde över Degerfors med 3–0 och kan ses som det nya Mjällby.
Till sist: Det har inte hänt sedan 1990 att laget som förlorar premiären tar guld. Då åkte IFK Göteborg på storstryk av IFK Norrköping och även då fanns en tremålskytt – Tomas Brolin.
