Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Bilen rullar västerut från Penn Station på Manhattan och följer Tony Sopranos hjulspår ner i Lincolntunneln och upp på New Jersey-sidan.
Vi åker genom Union City, Secaucus, över Hackensackfloden. Ut till det som en gång var träskmarker och Jerseys egen Bruce Springsteen sjunger om i ”Wrecking ball”.
Giants Stadium skulle rivas. Springsteen gestaltar arenan när han sjunger:
”My home’s here in these Meadowlands
Where mosquitos grow big as airplanes.”
Giants stadium revs, MetLife stadium byggdes bredvid och det är här Sverige ska spela 16-delsfinal i fotbolls-VM mot Frankrike när tisdag blir onsdag i Sverige.
Om Sverige vinner är det största skrällen ett svenskt fotbollslandslag gjort. Hur det ska gå till är inte lätt att se. Till och med de mest klassiska fotbollsklyschorna känns tunna.
Som Yasin Ayaris:
”Bollen är rund, allt kan hända.”
Det är roligare att han tycker att ”det ska bli fett kul” att möta Frankrike.
Att dra den där att ”de är elva och vi är elva” är ett svagt kort.
Graham Potter sitter på presskonferensen dagen före match. Jag funderar på om han inför laget ska göra ett taktiksnack i stil med det Jonas Indes baskettränare körde i Killinggängets ”Percy tårar”.
Hans knattelag fick de peppande orden:
”De är fem och vi är fem”.
Problemet var att de fem motståndarna hade kommit en aning längre i puberteten. De var så gott som vuxna män.
Så att dra det där att ”de är elva och vi är elva” är ett svagt kort när de individuella styrkeförhållandena är som de är. Det känns till och med bättre att hoppas på att några av truppens starkt troende spelare kan hitta kraft någonstans ifrån.
Anthony Elanga lever med sin Bibel och sina böner och vet hur han tar sitt lag ur svåra situationer. Senast jag såg honom var han instängd bakom en glasdörr i Sveriges nu avvecklade presscenter i Texas. Han tog sig ut därifrån också.
Frankrike var stjärnor. Frankrike var inget lag.
På planet upp från Dallas önskade jag att Frankrikes fotbollslag är som det en gång var. Såg den lysande Netflixdokumentären om kaoset under VM 2010.
Frankrike var Henry, Anelka och Evra. Frankrike var stjärnor. Frankrike var inget lag.
Frankrike var en skandal, en avskydd förbundskapten på gränsen till sammanbrott, en president på hemmaplan som sågade, en hemskickad stjärna och en spelarstrejk.
Mitt under pågående VM.
Frankrike i dag är inte Mbappé. Frankrike är inte Dembélé, inte Rabiot. Frankrike är inte enskilda stjärnor. Det här franska laget är många lysande spelare i ett starkt kollektiv. Det gör Frankrike så svårt att knäcka.
Det blir tufft att ha högt tempo en längre tid, även för det franska stjärnlaget.
Jag hoppas att det inte blir blodigt. Ordet har satt sig i fotbollssvenskan. Som en beskrivning av en riktig överkörning. Tänk Sverige-Nederländerna.
Kanske kommer svenskarna i alla fall ha tur med vädret. Sverige har tagit med sig värmen från södern. Det kommer att vara 30 grader vid avspark, en skillnad mot Texas skönt, svala inomhusarenor. Det blir tufft att ha högt tempo en längre tid, även för det franska stjärnlaget.
Tyvärr lär värmen minska chansen att Victor Nilsson Lindelöf gör sin andra match från start som mittfältare. Lagkaptenen blir troligen mittback och till alla hemma som saknar tro på att Sverige kan skrälla säger han med betoning på första ordet:
– Vi tror på oss och vi vet att vi kan. Vi har mött dem innan så, ja, vi kan vinna mot dem.
”Du måste se det för vad det är. En stor utmaning och en stor möjlighet.”
Och den potterska versionen av Jonas Inde låter:
– Det är en engångshändelse i för livet för mig, spelarna och alla runtomkring.
Han drar förutsättningarna. En utslagsmatch i VM, mot Frankrike, på en fantastisk arena och så konstaterar han:
– Du måste se det för vad det är. En stor utmaning och en stor möjlighet.
Läs mer: Johan Esk: VM-spelarna vill göra det så bra de kan för landet Sverige