Ebba Andersson stöp på slutet och blev en knäckt fyra när damerna körde sin första femmil i ett VM förra året.
Hon gjorde en våldsam vurpa när det svenska stafettguldet blev till silver tidigare under OS.
Hon blev tvåa bakom Frida Karlsson i de två individuella lopp hon åkt här i årets OS.
Den här gången kunde inget stoppa Ebba Andersson. Inget brus, inga kaosrubriker om alla luckor i laget kunde störa henne, ingen konkurrent.
För ett år sedan hade Sverige vunnit fem guld av fem och på sista mötet inför loppet sades det:
”Vi ska ha det där guldet”.
När man såg Ebba Andersson inför söndagens femmil sade hennes blick:
”Jag ska ha det där guldet”.
I den långa, sega, sugande backen ut från stadionområdet satte Ebba in stöten.
Ebba höll sig frisk och hon höll sig på benen i backarna och med lite mer än två mil kvar klarade inte norska Heidi Weng att hålla Ebba Anderssons fart.
Och när den vita skidåkaren ensam låg och borrade på framme i täten var det som att ta en tripp tretton år bakåt i tiden och hamna just här.
Det var samma stekande sol. Det var Val di Fiemmes skidspår nu som då. Det var Johan Olsson som 2013 var på väg att göra det Torgny Mogren gjorde här 1991. Vinna VM-guld på femmilen.
Johan Olsson gjorde det med en solokörning och nu kom en favorit i repris.
Den sista dagen på OS 2026 slog Ebba Andersson till med en knockoutseger, med en imponerande uppvisning och tog sitt första OS-guld i karriären.
Damerna vinner fem guld av sex och gör sitt bästa OS.
Guldet gör att Sverige tar 18 medaljer under OS 2026, lika många som 2018.
Ebba Andersson säkrade längdlandslagets tionde medalj, det blev 11 i 2014. Damlandslaget har tagit alla, vinner fem guld av sex och gör sitt bästa OS.
I en annan del av OS hade Lag Hasselborg redan skrivit historia som det första svenska curlinglag att ta medalj i tre raka OS.
Längdlandslaget har en hel del att lära av curlarna.
Och längdlandslaget har en hel del att lära av curlarna. När tre av spelarna blivit mammor och var tillbaka för att sikta på OS 2026 stämde inte spelet. Resten av världseliten hade dragit ifrån.
Så Anna Hasselborg samlade spelarna och så ventilerade och vädrade de allt. Det var högt till tak och från det började en ny vandring mot ett nytt OS.
Och trots att Sverige tagit så många skidmedaljer finns det efter spelen så mycket som behöver redas ut.
Att herrarnas gör ett historiskt uselt spel visste vi skulle behöva en ordentlig analys.
Men nu behöver det också till en ordentlig genomblåsning så att följande historiska fiasko aldrig upprepas:
Världens bästa damlandslag hade bara två åkare som startade.
En av damlandslagets stora framgångsfaktorer är också en förklaring till de pinsamma svenska luckorna i startfältet.
Med den friheten försvann ansvaret och känslan för gruppen.
Landslagsledningen har gett åkarna stor frihet att lägga upp sin planering. Frida Karlsson valde hög höjd i Italien, Ebba Andersson valde hemmaplan i Sverige. Andra åkare har valt andra upplägg.
Med den friheten försvann uppenbarligen ansvaret och känslan för gruppen.
Åkare som inte kände sig i toppform inför söndagens tuffa femmil ville åka hem och fick göra det. Åkare som inte ansågs vara val till en av de fyra platserna skickades hem.
Det här är först och främst en ledarfråga.
Det borde varit självklart att åkarna ska veta att de ska vara tillgängliga till sista OS-loppet. Det borde gjorts klart för alla långt före spelen i Italien.
Det är ett ord som måste återanvändas och det är att det här är en ledarfråga.
För när först Frida Karlsson och sedan Jonna Sundling insjuknade var fiaskot ett faktum.
Världens bästa damlandslag startade den största tävlingen på fyra år med endast två åkare. Andra länder, som Italien och Tyskland, hade också stora luckor i laget men Sverige är världens bästa skidnation på damsidan. Att starta med ett fullt lag är ett givet minikrav.
Svenska damlandslaget har haft sitt bästa OS i historien men ändå är det en trist eftersmak som hänger med från OS 2026.
Bara Ebba Andersson och Emma Ribom startade femmilen. Man kan säga att det är pinsamt och skandalöst men det är ett ord som måste återanvändas och det är att det här är en ledarfråga.
När ledarna tar ut en åkare till ett OS eller VM har det varit lätt att ta tro att åkarna tas ut för att vara tillgängliga i ett helt mästerskap.
Så har det uppenbarligen inte varit.
Hon har gjort det skidåkarna är här för att göra. Tävla i OS.
Och när solen stigit över Val di Fiemme och åkarna lade ner sina skidor i spåren vid start, då var Emma Ribom i en hjälteroll.
Hon var petad i sprinten där hon hade varit en medaljkandidat, hon var petad i sprintstafetten där hon hade kunnat vara med och köra hem ett guld.
Emma Ribom har varit deppig men kämpat på och tränat i sin ensamhet uppe på Lavazès höghöjdsplatå. Hon har åkt två lopp under OS, inga av loppen har varit hennes favoritdistans men hon har gjort det skidåkarna är här för att göra. Tävla i OS.
