Johanna Frändén: En svensk i Champions League-final är en jättegrej

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Plötsligt är det början av maj igen och man får anledning att kasta en blick i fotbollens annaler.

Att damernas europafinaler har svenska inslag är mer regel än undantag, men att spela herrfinal i Champions League är få svenskar förunnat.

Jesper Blomqvist, Patrik Andersson, Fredrik Ljungberg och Henrik Larsson, samt Joachim Björklund som satt på bänken i en final.

Och möjligen närmare midnatt tisdag mot onsdag: Viktor Gyökeres.

Det är faktiskt en jättegrej.

Fakta.Avgörande semifinaler i Champions League

Tisdag 5 maj

21.00 Arsenal–Atlético Madrid (första mötet slutade 1–1)

Onsdag 6 maj

21.00 Bayern München-Paris SG (PSG vann första mötet med 5–4)

Det är något alldeles speciellt med finaler i Champions League, för till skillnad från nästan alla andra klubblagsmatcher fastnar de i det kollektiva fotbollsminnet. Med något undantag kan jag återge samtliga svenska final-insatser i de fems gäng här ovan.

Fredrik Ljungberg och Henrik Larsson möttes med Arsenal och Barcelona i Champions League-finalen 2006, bara veckor innan landslaget skulle åka till fotbolls-VM i Tyskland med båda som huvudfigurer. ”Henkes” inhopp och två geniala framspelningar tillhör svensk fotbolls-memorabilia. Efter förlusten sa Arsenals Thierry Henry besviket: ”Den ende jag såg överallt på plan var Larsson.”

Sverige hade då haft fem spelare i final på sju år, det började bli en angenäm vana.
Men den skulle få ett abrupt slut, för i år kan Champions League komma att jubilera med tjugo år utan svenskt deltagande.

Svensk landslagsfotboll har gått igenom så många faser den här säsongen att de svenska spelarnas klubbframfart hamnat lite i bakvattnet.

Som detta att Viktor Gyökeres som nybliven playoff-kung är på väg att dundra in i svensk fotbollshistoria.

Arsenals anfallssvensk har lärt sig hur engelsk press fungerar den hårda vägen. Under hösten hade brittiska tabloider och allehanda tyckare svårt att enas om huruvida Alexander Isak (till Liverpool för 1,65 miljarder kronor förra sommaren) eller Viktor Gyökeres (till Arsenal för ungefär halva priset) var det största magplasket.

Det enda som det rådde hyfsad konsensus kring var att svenskarna inte hade levt upp till förväntningarna.

Sedan skadade sig Isak strax före jul och ungefär samtidigt började Viktor Gyökeres få utdelning för sitt slit i Arsenal. Tränaren Mikel Arteta har tålmodigt argumenterat för att Gyökeres hjälpt laget med sin uppoffrande spelstil, men i längden måste en invärvad målskytt förstås börja göra mål.

Och Gyökeres gör mål nu, oavsett vilken turnering han spelar.

Det första semfinalmötets straffmål i Madrid följdes i helgen upp av två spelmål och en assist när Arsenal komfortabelt slog Fulham i Premier League-spurten.

Efter matchen publicerade BBC en text med rubriken ”Har Viktor Gyökeres tystat tvivlarna?”.

I skrivande stund anser 56 procent av de som deltagit i BBC:s webb-omröstning att Viktor Gyökeres ”har levt upp till förväntningarna”, mot 32 procent som tycker att han ännu inte är bra nog. Tolv procent menar att han till och med är bättre än förväntat.

En trög säsongsstart håller på att förvandlas till en svensk Premier League-succé.

Med fyra veckor kvar av säsongen – tre om de missar Champions League-final – har Viktor Gyökeres gjort 21 mål för Arsenal. Det är första gången på över tio år som ett nyförvärv gör tjugo mål eller fler för klubben. Senast, säsongen 2014/15, var det Alexis Sánchez, som fick in 25 mål under sin debutsäsong i London.

Det är en ljuvlig period för nästan alla som följer internationell fotboll: Påminnelsen om att allt kan klaffa och gå åt helvete ungefär samtidigt. Att nio månaders ont slit kan betala sig med en plats i den moderna fotbollshistorien, eller bli ett monument över en dråplig majmånad då allt som kunde gå fel också gjorde det.

Viktor Gyökeres står på tröskeln till en mycket exklusiv skara svenskar som spelat final i den finaste klubblagsturneringen sedan Europacup-formatet gjordes om i början av 1990-talet.

Om några veckor vet vi om hans första säsong i Arsenal blev en supersuccé eller snabbt faller i glömska. Redan i kväll får vi en indikation på åt vilket håll det barkar.

Svenska herrarna som spelat Champions League-final

1999. Jesper Blomqvist, Machester United. Säsongen då United vann ”the treble” – Premier League, FA-cupen och Champions League – slog man Bayern München med 2–1 efter två mål på tilläggstid.

2001. Patrik Andersson, Bayern München. Patrik ”Bjärred” är en av få svenskar som vunnit Champions League, när Bayern München slog Valencia på straffar. Den svenske mittbacken bommade sin straff, men fick ändå fira.

2006. Fredrik Ljungberg, Arsenal, och Henrik Larsson, Barcelona. ”Freddie” var given från start i finalen i Paris, där Arsenal tog ledningen. ”Henke” hoppade in med en halvtimme kvar och spelade fram till två mål som gav Barcelona segern.

2000. Joachim Björklund, Valencia, på avbytarbänken. Den helspanska finalen vanns av Real Madrid med 3–0, Björklund satt på bänken. Året därpå förlorade Valencia ännu en Champions League-final, den gången med Jocke Björklund på läktaren.