Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Pressmeddelanden från Fifa var länge mejl man kunde skumma och snabbt radera ur inkorgen. Det var nya sponsoravtal med snabbmatskedjor och legendar-matcher i femmannafotboll för att fira trettio år sedan någon titel bärgades.
Inte längre. Den här vintern har läsningen varit som att befinna sig på ett sluttande plan mot, ja, vansinnet.
Förra fredagen kom ett utskick från Fifas kommunikationsavdelning som, i en rimlig värld, förstås hade varit fejk.
”Fifa och fredsrådet inleder strategiskt samarbete för att bedriva återuppbyggnad och fred genom fotboll”, stod det.
Det pratas ofta om den demokratiska vikten av att behålla förmågan att förfäras när totalitära makter tar över. I onådens år 2026 är den egenskapen kanske viktigare än någonsin.
Men det är svårt. Man blir blaserad hur man än gör. Det tidigare otänkbara blir det nya normala.
Fifa, en enligt stadgarna politiskt neutral fotbollsorganisation med 211 medlemsländer, har nu också officiellt krokat arm med världens mest opålitliga politiska kraft – Donald Trump.
När Fifaordföranden Gianni Infantino deltog vid fredsrådets första möte i Washington 19 februari dök han upp i en röd keps prydd med texten ”USA” och ”45 – 47”. Siffrorna står för Donald Trumps två mandatperioder som USA:s 45:e respektive 47:e president.
Nu ska Fifa, i samarbete med Trumps gäng av lydiga autokrater, bygga 50 miniplaner och en ”nationalarena” med plats för 20 000 åskådare samt en fotbollsakademi i Gaza. Tidsplanen spänner över sex månader upp till tre år för de olika projekten. Israeliska ledamöter fanns, enligt rapporter, på plats i Washington för mötets öppnande, men inte en enda palestinsk.
Gianni Infantinos ogenerade mys med Donald Trump det senaste året kulminerade – trodde man då – med utdelningen av föreningens nyinstiftade fredspris i december.
Galenskap! Vanvett! Vad i hela friden håller de på med?!
Men när den första indignationen lagt sig och Infantino borstat av sig kritiken (genom att i vanlig ordning bara ducka den) var det inte svårt att ta nästa steg.
På världsekonomiskt forum i Davos i januari hyllade Infantino sedan Donald Trumps högst kontroversiella – oss emellan: sinnessjuka – fredsråd, som hart när varje västlig demokrati tackat nej till.
Fred är bra, Fifa är för fred, lät argumentationen.
Tänkt publik: En skara dagisbarn?
Grönlänningarna hade lätt att hålla sig för skratt. Ukrainarna också, sedan Infantino förklarat att han vill öppna för ryska lag i europafotbollen igen, samtidigt som Rysslands fullskaliga invasion går in på sitt femte år.
– Jag föreslår att Infantino besöker Ukraina för att se förstörelsen med egna ögon, snarare än att komma med den här typen av oansvariga uttalanden på avstånd. Att släppa in Ryssland medan Ukraina lider av det här kriget är ett svek mot idén om idrotten som en familj, sa Sjachtar Donetsk vd Sergei Palkin i veckan.
Men utöver de realpolitiska konsekvenserna av att sporttvätta Donald Trump och Vladimir Putin gör ju Infantino också något med alla oss som inte befinner sig i den direkta skottlinjen: Han gaslightar oss in i en världsordning där man börjar tvivla på sitt eget omdöme.
Eftersom det inte längre finns några normer som styr hur fotbollens mäktigaste organ får bete sig – för övrigt precis i linje med utvecklingen i Vita huset och Kreml – blir allt mer eller mindre normalt.
Fotbollsvärlden i stort är märkligt tyst kring Fifas eskalerande brott mot principen om politisk neutralitet. Svenska fotbollförbundets ordförande Simon Åström ägnade sig åt avancerad lingvistisk akrobatik när han i Expressen förklarade att han var ”starkt tveksam” till Fifas fredspris.
Visst blir man våldsamt fundersam till vad i hela världen det ens betyder?
I veckan kom ett välkommet undantag. Paulo Fonseca har på några månader lyft den gamla franska storklubben Lyon från hot mot tvångsnedflyttning till förstaplatsen i Europa Leagues gruppspel. Fonseca är gift med en ukrainsk kvinna och har tillbringat tre år som klubblagstränare i landet. I en intervju med L’Équipe säger han att situationen i Ukraina bara blivit värre sedan Donald Trump kom till makten, trots löftena om en snabb fred.
Om Fifa fredspris säger Paulo Fonseca:
– Vet du vad jag kände när jag såg det? Jag skämdes. Det är så otroligt sorgligt, fotbollen förtjänar inte detta. Det är en skam.
Svårare än så behöver det inte vara.
