Familjedrama med Valeria Bruni Tedeschi bästa film på franska Césargalan

Ett finkänsligt familjedrama där Valeria Bruni Tedeschi spelar en barnlös bibliotekarie som motvilligt blir en viktig del av sin grannes liv efter en familjetragedi. ”L’Attachement”, som bygger Alice Ferneys roman, vann också priser för bästa adapterade manus och bästa biroll (Vimala Pons).

Richard Linklaters ”Nouvelle vague” som samlat på sig hela tio nomineringar inför galan, tog hem fyra statyetter. Förutom regi blev Linklaters charmiga kärleksbrev till Jean-Luc Godard och den franska nya vågen också belönad för klippning, kostym och foto. I Linklaters frånvaro fick filmens succédebutant Guillaume Marbeck ta emot priset från David Cronenberg som skämtade om att regi är en barnlek: ”Att göra film är inte så svårt: man går bara runt hela dagen och säger ’action’ och ’cut’,” sa Cronenberg.

Innan dess hade César-presidenten Camille Cottin (”Ring min agent”) öppnat den 51:e César-galan i Top Gun-stil med mörka pilotglasögon, snett leende och ett löfte om att göra fransk film ”stor igen”. Med satiriska blinkningar till både Trump och Macron bjöd hon på ett fejkat politiskt program – bland annat skulle regissörer som drog mindre än en halv miljon biobesökare per film skickas tillbaka till handelshögskolan.

Bakom skämten försvarade Cottin både yttrandefriheten och CNC, den statliga myndigheten för filmstöd.

– Fransk film är levande – just för att den är sårbar, slog hon fast, och avslutade med ett peppande: ”Vive le cinéma, vive la France!”

Jim Carrey gjorde ett av sina sällsynta offentliga framträdanden när han tog emot årets hederspris för en karriär som rymmer filmer som ”The Truman show”, ”Man on the moon” och ”Dum och dummare”. Hollywoodstjärnan fick ta emot priset av Michel Gondry, som regisserade honom i ”Eternal sunshine of the spotless mind”. Carrey tackade genom att hålla ett känslosamt tal på franska.

– Som skådespelare är varje roll du spelar som lera i en skulptörs händer, som du formar efter hjärtats lust. Vilken tur jag har haft att få dela denna konst med så många människor som verkligen har öppnat sina hjärtan för mig, sa Jim Carrey.

Han berättade också om hur hans farfars farfars far, Marc-François Carrey, emigrerade från den franska hamnstaden Saint Malo till Kanada för cirka 300 år sedan. Och att han själv sedan rest vidare till Los Angeles – och antydde att priset nu slutit cirkeln för familjen.

– Så, hur var min franska? Nästan medioker, eller hur? Förlåt mig, jag talade inte franska, men jag håller på att lära mig. Min tunga är trött, sa Carrey.

Den franska filmgalan hade också en viss politisk laddning. Den iranska skådespelaren Golshifteh Farahani höll ett känslosamt tal till stöd för det iranska folket och hyllade Guldpalmsregissören Jafar Panahi som återigen dömts till ett fängelsestraff. Hennes franska kollega Isabelle Adjani bad alla män i publiken att resa sig i solidaritet med kvinnor som utsätts för våld, och gav särskilt stöd till kvinnorna i Iran och Afghanistan.

Under en Brigitte Bardot-hyllning ska det också ha förekommit burop under inslaget. En person ska även ha hörts ropa ”rasist”, enligt The Guardian.

Camille Cottin avslutade galan med att hylla fransk film som en ”nationalskatt” och lyfte fram filmens kraft:

– Kulturen är ofta det första som attackeras, eftersom den är ett vapen mot auktoritärt styre. Vi vill tillägna denna ceremoni till alla folk som kämpar för sin frihet med livet som insats, sa Camille Cottin.