Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Toppfotbollen är så präglad av bombastiska berättelser att vi ibland glömmer hur ofta det faktiskt handlar om felstuds och olyckliga returer.
Kvartsfinalen mellan Norge och England var ovanligt rik på tillfälligheter, för att inte säga dråpligheter.
Ett axplock: Andreas Schjelderup slog vackert in 1–0 för Norge i 36:e minuten via bortre stolpen. Huruvida det egentligen var ett inlägg är oklart, precis som situationen där Harry Kane trillade – blev han fälld? – som föregick anfallet.
Jude Bellinghams kvittering strax före paus kom på en framspelning av Anthony Gordon, men allt började med att Örjan Nyland i Norges mål gjorde en utspark som såg ut att träffa en kameravajer som i sin tur förändrade bollbanan. Inget utslag på bollens chip, menade Fifa. Tur i oturen att de är Fifa och har vana på att blåneka det alldeles uppenbara.
Torbjörn Heggem såg sedan ut att ha gjort 2–1 till Norge, men domaren Clément Turpin blev Var-varslad om en mild knuff från Erling Haaland på Elliot Anderson och dömde bort det. Tveksamt.
I förlängningen släppte Örjan Nyland en klantig retur på ett inte särskilt hårt skott och Jude Bellingham var snabbt framme och petade in 2–1 till England.
Strax efteråt lämnade Real Madrid-mittfältaren planen, utbytt med tio minuter kvar att spela. Då hade redan Erling Braut Haaland slagit sig ned på avbytarbänken, mållös för första gången på 15 landskamper. Han var fullkomligt slutkörd efter ett mästerskap där han varit en av de obestridliga huvudpersonerna.
I kväll spelade Jude Bellingham förstafiol i stället och det är värt att påminna sig om hur det låtit i Storbritannien nyligen. Sedan Thomas Tuchel lämnat honom utanför landslagstruppen i oktober förra året – ”stjärnorna får ingen specialbehandling” – dundrade tabloidtidningen Daily Mail i våras ut rubriken ”Leave Jude at home”.
Bellinghams självförtroende, omtolkat som en rejäl dos arrogans, har ifrågasatts på andra håll också. Så till den grad att han fick försvara sig inför VM.
– Om människor kunde relatera till och förstå det skulle de vara i våra skor. Självförtroendet är själva anledningen till att vi är här. Vad vore poängen med att sluta ha självförtroende och bli som alla andra?
Sa Jude Bellingham och kickade igång det mästerskap som han skulle komma att dominera för Englands räkning. Med lördagens båda mål har han gjort sex, lika många som Harry Kane, som stod för en anonym offensiv insats mot Norge.
Ett skapligt svar på tal.
Varumärket Bellingham har samtidigt fått ett rejält lyft på sociala medier de senaste veckorna, efter att han bland annat, som ende engelske spelare, stannat till och svarat på frågor från en rullstolsburen journalist från Venezuela. (Ribban för att bli hyllad utanför planen ligger för fotbollsspelare som bekant på nivån att bete sig som en helt vanlig människa.)
Inför matchen mot Norge pumpades en lång rad kompisklipp ut på Bellingham och Haaland, goda vänner från tiden i Dortmund.
I går kväll var Jude Bellingham fullkomligt elektrisk mot ett Norge som lika väl hade kunnat vinna kvartsfinalen mot England. Skillnaden på segrare och förlorare var till slut mest några felstuds.
I åttondelsfinalen mot Brasilien höll Örjan Nyland fortet, medan Erling Haaland var obeveklig framåt.
I kväll gick Haaland på reservtanken, samtidigt som Nyland släppte en boll i retur som han borde ha hållit. En minimal och gigantisk skillnad på en och samma gång.
Att Norge nu får lämna turneringen innan de börjar nosa på medaljer är förstås lite av en lättnad för oss som inte vill se hela den sportsliga balansen rubbas i Norden.
Men det är väl hög tid att slå fast att norrmännen gjorde precis allt rätt i det här mästerskapet. De har lyst upp också svenska kvällar och nätter långt efter att Graham Potters gäng fick lämna USA. Norge har fått hela världen förälskade i deras lika delar ljuvliga och småtöntiga rodd.
Vad viktigare är: Norge har visat att de kan utmana de allra största på fotboll.
Nu får norrbaggarna ro hem i sina vikingabåtar över Atlanten. Det kommer att ta tid, men landslaget ska å andra sidan inte samlas förrän i september igen.
England får sitt gigantmöte med Argentina i semifinal och om det finns mycket att säga. Men det får bli en annan dag.
Läs mer:
Johanna Frändén: Inget kan få mig att hålla på Norge i kväll
Johanna Frändén: Englandsgalna Norge ska göra upp med komplexen
