Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det kommer att bli en fin kuggfråga i framtida pubquiz: Vilken VM-final spelades mellan två lag som inte lyckades slå 64:e nation på Fifas rankning under ordinarie tid i turneringen?
Spanien inledde VM med en plump som länge sågs som hela gruppspelets stora fiasko. 0–0 mot Kap Verde och en av turneringens stora favoriter fick leva med krigsrubriker i några dagar.
De lätt chockade frågorna som ställdes i hemlandet har rätats ut till ett formidabelt utropstecken sedan dess. Semifinalsegern mot Frankrike var en av de mest imponerande insatser ett landslag visat upp på evigheter. Spanien har inte förlorat någon av sina 37 senaste landskamper på ordinarie tid, helt enkelt för att de har ett spelsystem som väldigt få kan matcha.
När Argentina tog emot Kap Verde hade det västafrikanska skärgårdsgänget tagit sig till en sensationell sextondelsfinal. Motståndarna var förvarnade nu, men Argentina föll ändå i fällan. 1–1 vid full tid. 2–2 efter första förlängningskvarten.
Det krävdes ett kapverdiskt självmål för att skicka Leo Messi och hans kumpaner vidare i turneringen och undvika ett monumentalt fiasko.
Argentina opererar mellan katastrof och eufori med en blinkning. Det lätta ser svårt ut, det svåra ser omöjligt ut, tills man löser det med bara sekunder kvar att spela. Man har tvingats till förlängning i två av fyra slutspelsmatcher. Övriga två har man avgjort på tilläggstid.
I efterhand framstår det om inte som en metod i sig så i alla fall som ett tydligt mönster. Där Spanien spelar fotboll med säkerhetsmarginaler spelar Argentina varje match som om livet står på spel. När andra spelar redan nerviga utslagsmatcher i VM dubblar Argentina spänningen och sätter upp en opera. Döden inträffar först i slutet av andra (eller tredje) akten och det är hittills alltid motståndaren som tagits av daga.
I veckan har den gamla bilden på en då tjugoårig Lionel Messi som badar baby Lamine Yamal fått ny spridning. I ett sammanträffande som får beskrivas som ett på miljarden vann den då fem månader gamla Yamals föräldrar ett lotteri de anmält sonen till för att medverka i en kalender för Unicef 2007. Bilden av den dåvarande Barça-stjärnan och Unicef-ambassadören Messi och den framtida Barça-stjärnan (och sedermera också Unicef-ambassadören) Yamal prydde januari månad.
Under VM har Spaniens ytter bara gjort ett mål att jämföra med Messis åtta, men mot Frankrike gjorde Yamal sin bästa match hittills. Känslan är att han har mer att ge.
Det är inte det enda mötet mellan dåtid och nutid på Metlife Stadium i kväll.
2017 hade argentinaren Lionel Scaloni lagt dobbskorna på hyllan efter en spelarkarriär i klubbar som Deportivo La Coruña, Lazio och Atalanta. Han började utbilda sig till tränare i det spanska fotbollsförbundets regi och läste bland annat kurserna ”fotbollens utveckling” och ”att skapa ett lag”.
Läraren Luis de la Fuente basade då över Spaniens U19-landslag och undervisade aspirerande tränare som en del av uppdraget. de la Fuente har berättat om Scaloni som en elev som ”utmanade gamla sanningar och ville debattera allt”.
Se där, en tänkbar allegori för kvällens stjärnsmäll.
När domaren blåser i gång årets fotbollsmatch i kväll står de båda vid sidlinjen. Luis de la Fuente en match från att följa upp den spanska EM-titeln för två år sedan med VM-guld. Lionel Scaloni för att försvara Argentinas triumf i Qatar 2022.
Av de arton senaste VM-finalerna – med Sverige – Brasilien 1958 som anno domini – har tolv avgjorts mellan ett sydamerikanskt och ett europeiskt lag med kvällens batalj inräknad. Sydamerika har vunnit åtta, Europa tre.
För oss traditionalister finns det få saker som slår ett transatlantiskt möte om världsherravälde, även om det så klart är roligt att fotbollen sprids globalt!
Spänn fast säkerhetsbältena. Det här är en VM-final som har alla förutsättningar att bli en klassiker.
Läs mer:
18 år sedan bilden då Messi tvättar Lamine Yamal
Lamine Yamal spelklar till finalen mot Lionel Messi
