Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
För två veckor sedan sjösatte internetpizzamiljonären Henrik Jönsson mediesatsningen ”100%”. Fem okända finansiärer – eller vad repatrieringsjournalen Bulletin kallar ”vanliga svenskar, varav en del har mycket omfångsrika plånböcker” – har gått in med årliga mångmiljonbelopp. Uppdraget? Att få regeringen omvald.
Omedelbart svingades det vilt mot public service. Entreprenörerna lovade leverera samma utbud och kvalitet, till en mindre peng.
Grundaren gick ut stenhårt redan i trailern: ”Det enda som är ett hot mot demokratin är att det finns en massa snarstuckna och skattefinansierade journalister som försöker hindra röster som våra från att höras så de själva obehindrat ska kunna fortsätta styra över svenskarnas verklighetsuppfattning.”
Att de annars ”hindrade” som gör sina röster hörda på ”100%” råkar vara politiker, näringslivslobbyister och välfärdskapitalister är tydligen irrelevant.
Man har sedan lanseringen producerat innehåll som informationen att sossar är fula, gnäll om invandring, feminism och hbtq samt en tecknad film om Tobias Baudin. En okunnig kunde invända att det låter som trött kulturkrig snarare än ett utbud likvärdigt SVT. Om nu innehåll alls spelat roll hösten 2025.
”100%” erbjuder precis som tidningen Kvartals massiva kampanj ”Är du en vit kanin?” i Stockholms tunnelbana egentligen ingenting annat än bekräftelse av den potentiella prenumerantens självbild – alltså grandios.
Kvartal känner sin målgrupp – den glöggstinne onkeln som monomant predikar invandringens konsekvenser hela julafton
Särskilt talande är annonsbilden med frågan ”Vågar du säga som det är?”, där ett middagssällskap med utmattade blickar vänder sig bort från en man med kaninhuvud vid bordets kortsida. Kvartal känner sin målgrupp – den glöggstinne onkeln som monomant predikar invandringens konsekvenser hela julafton.
Addera säljargumentet ”Litar du inte på allt som påstås?” där kaninen sitter rödpillrad och go i ensamheten framför tv-skenet så får du en fullständigt outhärdlig gubbjävel.
Hos Kvartal blir han äntligen sedd. Vad kaninen får läsa i Kvartal? Det nämns inte med ett ord.
Samtalsextremisten Navid Modiri säljer in sin nya satsning Äkta media på liknande vis. Det talas om gammelmedias drev, cancel culture och behovet av modiga rum. Men det enda av substans som egentligen kan utläsas är swishnumret.
Många har sett potentialen i målgruppen som aldrig försitter tillfället att prenumerera på Dunning–Kruger-effekten. Ständigt redo att kasta sina slantar på närmsta högljudda charlatan som påstår sig dra brallorna av ljugmedia.
De oroliga medborgarna Hans och Barbara Bergström, grundare av Internationella Engelska Skolan, har således lättat sin omfångsrika plånbok med hela 39 121 dollar till Näringslivets Medieinstitut. En Timbroavknoppning vars verksamhetsbeskrivning tycks vara att misstänkliggöra public service, klimatreportrar och granskare av marknadsskolan.
Misstänkliggörandet av medier är alltså ingen fringeföreteelse utan går hela vägen in i regeringschefens krets
Näringslivets Medieinstitut drivs av Mats Olin. Förr delägare i pr-byrån Springtime tillsammans med statsministerns hustru Birgitta Ed. Misstänkliggörandet av medier är alltså ingen fringeföreteelse utan går hela vägen in i regeringschefens krets.
Ulf Kristerssons presschef Siri Steijer har varit öppen med att hon stoppat misshagliga reportrar från att intervjua moderata ministrar. Någon vecka senare intervjuades i stället hennes minister för civilt försvar om faran med sossars trollfabriker i SD-megafonen Riks.
Ursäkta om jag tar på mig kaninhuvudet och säger som det är. Men det verkar inte som att Henrik Jönssons mediekritiska ”röster” är speciellt hindrade från att prata – alls.
Tvärtom tycks rätt många intressenter med både pengar och politiskt inflytande gärna se till att de är de enda som pladdrar på.
Läs fler texter av Johannes Klenell.
