Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det viskades inledningsvis att det var ett frifräsarprojekt, av en rebell på Timbro, men så omfamnade tankesmedjan offentligt det dokument som kallas Tidö 2.0 förra helgen. Ett 132-punktsprogram i samarbete med SD-tankesmedjan Oikos för att cementera äktenskapet mellan konservativ främlingsfientlighet och näringslivets intressen. Resultatet var det väntade. Minskad reglering för de med mest kapital, frihetsinskränkningar för de med minst på banken.
Under ett porträtt på Ronald Reagan träffade DN näringslivets tankesmedjas vd PM Nilsson för en intervju (31/10).
”Man tror att politik föds fram genom en idé hos en politisk aktör. Men det ekonomiska intresset är jätteviktigt”, sa Timbrochefen då.
Märkligt nog tycks han inte anse att detta gäller välfärdsföretagen. Näringslivets ideolog kallade i stället påpekandet att dessa aggressivt påverkat svensk politik, med nuvarande regeringssamarbete som följd, för en ”konspirationsteori”.
”Särskilt om man ser till politikutvecklingen på just det området med Tidösamarbetet. Det går ju inte friskolornas väg, om man säger så”, sa PM Nilsson till DN.
Det forna lärarpartiets eviga strategi när det kommer till marknadsskolan är ju att skälla som en tax och sedan inte göra någonting alls
Men är det så? Förutom Liberalernas partiledares gläfsande om förbud av aktiebolag i svensk skola syns egentligen inte speciellt stora åskmoln vid horisonten. Det forna lärarpartiets eviga strategi när det kommer till marknadsskolan är ju att skälla som en tax och sedan inte göra någonting alls.
Nå, kyss mig och kalla mig Skolsson, Gnällsson, Krav-på-handlingsson, men detta är knappast politikutveckling. Snarare ett valår där friskolekoncernerna gjort sig rejält impopulära. Och ”när man går till val så säger man en sak innan valet, sen genomförs valet – så säger man en sak efter”, för att citera Simona Mohamssons företrädare Johan Pehrson.
Om de, mot förmodan, skulle vilja genomföra sina förbud blir resultatet ändå ett slag i luften. I deras regeringskonstellation skulle inga andra partier ens tänka tanken att begränsa vinstfesten.
Med på PM Nilssons intervju satt Timbros vice vd, Alexandra Ivanov Hökmark, tidigare stabschef hos Ulf Kristersson. Att bägge tidigare har arbetat för statsministern säger allt om de täta kopplingarna mellan näringslivets intressen och Moderaterna – och då inte minst välfärdskapitalet.
Tidigare partisekreteraren, Europaparlamentarikern och Timbroveteranen Gunnar Hökmark ansvarade bland annat för påverkansaktionen ”Valfrihetens vänner”, en skenfolkrörelse som från ingenstans dök upp inför valet 2022.
I styrelsen för ”rörelsen” satt breda lager av allmänheten – som en riskkapitalist, några näringslivsmoderater samt vinster i välfärden-sossen Stefan Stern
För allmänheten märktes kanske främst deras annons med ett stockfoto på en sammanbiten pappa med döttrar i famnen som undrade om de skulle ha sin skola kvar vid sosseseger. I styrelsen för ”rörelsen” satt breda lager av allmänheten – som en riskkapitalist, några näringslivsmoderater samt vinster i välfärden-sossen Stefan Stern.
Bakom allt stod Peje Emilsson, grundare av Sveriges första lobbyfirma Kreab. Det är en verksamhet så besläktad med Timbros att när tankesmedjan grundades så huserade den i byråns lokaler. Bland hans första anställda var, för övrigt, Carl Bildt – statsministern som avreglerade välfärden.
Peje Emilsson är också grundare av Kunskapsskolan – en av landets största skolkoncerner. Den startade han med Bildts utbildningsminister Per Unckel samt dennes statssekreterare Odd Eiken efter att de genomfört sin ”valfrihetsrevolution” i skolan.
Att skydda koncernens intressen var rimligen anledningen till att Gunnar Hökmark fått i uppdrag att leda ett påhittat bondeuppror mot sosseriets vinstförstörelse.
Nej, det här handlar alltså, givetvis, på intet sätt om någon konspiration utan om hederliga människor – samhällets tjänare – som bara råkat anställa eller vara släkt med varandra och som också råkar ha tjänat en hel del pengar på att det blivit och fortsätter vara så här.
Och, som PM Nilsson säger, det ekonomiska intresset är jätteviktigt för politiken.
Läs fler krönikor av Johannes Klenell.
