Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Bilderbok
Yuki Ainoya
”Kaninen Sato”
Övers. Björn Wada
Trasten, från tre år
Prologer är inte särskilt vanliga i bilderböcker. Ändå är det precis så japanska Yuki Ainoya väljer att inleda sin flerfaldigt prisade berättelse om kaninen Sato. ”En dag blev Haneru Sato en kanin. Ända sedan den dagen har han varit kanin”, skriver hon och öppnar på så vis dörren till en milt surrealistisk bildvärld där det mesta kan hända.
Hos Yuki Ainoya kan en människa utan åthävor bestämma sig för att bli kanin och leva ett stilla men rikt liv i ett litet hus, vid en stor skog. ”Kaninen Sato”, hennes första bok att översättas till svenska, är indelad i sju korta kapitel som vart och ett fungerar som en bok i boken. Den första berättelsen, ”Den lilla dammen”, handlar om någonting så vardagligt som att vattna växterna i trädgården. Efterföljande ”Gräshavet” berättar om att hänga tvätt ute på ett vackert fält. Ändå blir de till synes vardagliga sysslorna inte alls som läsaren tänkt sig. Den lilla dammen visar sig ha ögon och armar. Den pustar och frustar så att Sato kan vattna sina växter. Allt medan det målade fältet där Sato hänger sina lakan på tork förvandlas till ett suggestivt, böljande hav på vilket kaninmannen kan segla fram.
Med små medel lyckas Yuki Ainoya pensla fram en vardagligt poetisk tillvaro där allt tycks möjligt och där samspelet med naturen får det verkligt magiska att hända.
I ”Stjärnnatten” fångar Sato stjärnor i en håv, i ”Vattenmelonen” blir den läskande frukten han äter till mellis så småningom en jättelik båt. Under en stämningsfull kvällspromenad lagd i lila och orange toner blir en vattenpöl till ett spegelfönster av glas – som leder rätt upp i himlen. Överlag tycks förvandling och förundran stå i centrum i Yuki Ainoyas måleriska universum. Allt medan den 68-sidiga boken, som vunnit otaliga barnhjärtan sedan den gavs ut i Japan 2007, skapar känslan av att man stigit in i en stor värld gömd i ett litet format. Upplevelsen är rakt igenom underbar.
Läs mer av DN:s barnboksbevakning
