Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I Danmark är det statsministern som bestämmer valdagen och de senaste veckorna har Borgen i Köpenhamn surrat av rykten om att Mette Frederiksen är beredd att möta väljarna. På torsdagen växte spekulationerna snabbt i styrka på Folketinget. Transportutskottet ställde in studieresan till Vietnam och Singapore. Statsministerns partikamrat, Socialdemokratiets politiska ordförande Christian Rabjerg Madsen avstyrde skidresan till svenska Vasaloppet.
Den danska valrörelsen är intensiv och kort, av tradition. Det gäller att vara på plats när statsministern utlyser valdagen. När Folketinget klubbat regeringens förslag om matkuponger för utsatta grupper, gick Frederiksen fram till talmannen med en handskriven lapp om att det var dags för ett särskilt tillkännagivande.
Det formella startskottet för valrörelsen är plakatdagen på lördagen. Då åker valaffischerna upp igen – mindre än fem månader efter lokalvalen där de danska socialdemokraterna backade i 87 av landets 98 kommuner och förlorade makten i Köpenhamn efter 112 år.
Sedan kom Grönlandskrisen. När USA:s president Donald Trump hotade att annektera en del av det danska kungariket, svarade Mette Frederiksen med att varna för Natos upplösning. Hon försäkrade sig om brett stöd – från regeringen i grönländska Nuuk och från Europas mäktigaste ledare. Orden övergick i praktisk handling när länder som Sverige, Norge, Frankrike, Tyskland, Estland och Nederländerna skickade militär till Arctic Endurance.
I Davos backade Trump från hotet om militärt våld. Sedan dess har den danska järnladyn hyllats internationellt för hur hon fått Europa att gå samman i kampen för Ukrainas frihet och motståndet mot den amerikanska Maga-högern. Och Socialdemokratiet började repa sig i opinionsundersökningarna. I februarimätningen från Verian och tidningen Berlingske blir S klart största parti med 23,2 procent av rösterna.
Samtidigt är framtiden oviss för Mette Frederiksens blocköverskridande regeringskoalition. Samarbetspartierna, liberala Venstre och Moderaterna, väntas gå i opposition under de kommande veckornas valrörelse. Venstreledaren Troels Lund Poulsen har anmält sig som alternativ statsministerkandidat efter viss tvekan.
Samtidigt väljer Socialdemokraterna att ta kliv åt vänster med valförslag om en ny förmögenhetsskatt och klasser på max 14 elever på lågstadiet. En debatt om pensionsåldern stundar. Kanske får de rödgröna partierna egen majoritet i Folketinget. Kanske slutar allting med en ny mittenregering – men med nya samarbetspartier.
Eftersom det råder bred enighet i försvars- och säkerhetspolitiken lär fokus i valkampen ligga på inrikespolitik. Men Donald Trump kan mycket väl få den ofrivilliga rollen som Mette Frederiksens bästa valarbetare.
Det blir inte första gången som han främjar liberala krafter utanför USA:s gränser. Efter några år när sittande regeringar fått betala priset för oron i omvärlden och den höga inflationen, har Trump-effekten säkrat återval för flera mittenregeringar i väst. Mark Carney vände trenden för Liberala partiet i valet i Kanada för knappt ett år sedan. Jonas Gahr Støre och Arbeiderpartiet låg länge illa till i opinionsmätningarna men fixade valsegern genom att lansera sig som ett tryggt alternativ i en osäker omvärld i norska valet i september.
Högerpopulisten i USA som satte stopp för missnöjesröstning i Europa – så kan det gå.
Läs mer:
Karin Eriksson: Trump på slirig reträtt i Grönlandskrisen
Veckan då Europa höll gränsen och hittade självförtroendet
Grönländsk politiker varnar: Fortfarande allvarlig situation
Dansk försvarspolitiker: Trump bästa säljpitchen för Jas
Grönlandskrisen skakar om relationen mellan Trump och den europeiska ytterhögern














