Övernaturliga fenomen, brottsplatser och true crime har haft en avgörande påverkan på Johan Carlsson Ströms konstnärskap. I hans ofta nedtonade och mystiska motivval vävs spår från fiktiva och verklighetsbaserade händelser ihop i ett på samma gång främmande och välbekant narrativ.
Där är de dockhusliknande interiörerna, ombonade men ödelagda rum som fastnat i ett ögonblick. Dunkla utomhusscener med personer som tycks koreograferade efter ett särskilt händelseförlopp – möjligen en brottsrekonstruktion. Och där är dockor i gyllene lockar, sockersöta men som med sina mänskliga uttryck också varslar om mörker.
– Ingången till en målning är ofta en referensbild som jag känt ett sug i. Ibland kan det vara historien eller skeendet bakom jag fastnar i, ibland är det bara bilden i sig. Ofta är det snapshots, diffusa, hemtagna ögonblicksbilder som leder mig in på olika spår. Förhoppningsvis på ett där målningen kan börja leva sitt eget liv.
Vi träffas på Färgfabriken i Stockholm där Johan Carlsson Ström just påbörjat hängning av utställningen som öppnar den sista januari. En separat sådan som ingår i Beckers årliga konstnärsstipendium som han tilldelats för 2026. Längs betongväggar i konsthallens stora sal lutar dukar i väntan på att få sina platser på de 750 kvadraten. Ett trettiotal oljemålningar uppskattar konstnären att antalet slutligen landar på.
Till utställningen har han säkert gjort sextio som han målat över. Men innan de refuseras fotar han dem alltid. Mobilen, säger han, funkar som en skissbok som han ständigt går tillbaka till för idéer och inspiration.
– Jag är helt klart min egen värsta kritiker. Klar är en målning när jag känner att jag inte stör mig på något längre. Det finns alltid en utvecklingspotential, men det är också kampen med bilden som är drivkraften. Jag letar snarare efter en viss stämning än att landa i ett visst motiv.
Konstnären som avslutade sin kandidatexamen i fri konst vid HDK-Valand så sent som 2024 har målat sedan barnsben men arbetade under flera år som lärare. Även om professionen som konstnär är ny tycks Carlsson Ström ha en tydlig bild av de konsthistoriska och populärkulturella referenser som präglar honom. Jämte modernistiska storheter som Édouard Vuillard, Pierre Bonnard och Edvard Munch nämner han myter med mystiska förtecken. Som influensen från den skadliga häxan inom Navajokulturen, en så kallad ”skinwalker” som byter skepnad till en varg, som syns på en av dukarna.
En mer otippad inspirationskälla är ”En ding ding värld”. Den svenska skämttidningen med fabricerade nyheter gavs ut under konstnärens uppväxt på 1990-talet.
– Tidningen väckte en tidig fascination för det spektakulära, förskräckliga och övernaturliga. Sådant som ju också ligger i linje med dagens AI-chatbottar, deepfakes och konspirationsteorier, säger han.
– Jag tänker att den utvecklingen hänger ihop med dagens intresse för magi och övernaturliga fenomen. Så är väl magiskt tänkande en typ av verklighetsflykt, en alternativ religion i en värld där vi inte vet vad som är sant eller falskt. Eller vad vi ska tro på. Ett slags ”morbid eskapism” – vilket också var namnet på min kandidatutställning.
Vi stannar till vid en av de uppackade dukarna som troligen blir utställningens inledande verk. Den stora målningen ”Blå dunster” (efter uttrycket att ”kasta blå dunster i ögonen” för att vilseleda en person) visar ett rum i fågelperspektiv. En interiör som med sina blekta pasteller och ombonade möblemang hade kunnat ha varit ”mysigt” – om det inte vore för det just inträffade. På golvet intill ett spegelbord syns en gungstol omkullvält och en bit därifrån siluetten av en människokropp.
Johan Carlsson Ström berättar om en återkommande referens i hans arbete de senaste åren: Frances Glessner Lees ”Nutshell studies of unexplained death”. Miljardärskan, tillika kriminalutredarens dockhusstora dioraman av verkliga brottsplatser, användes i mord- och rättsmedicinska studier på Harvarduniversitetet på 1940- och 50-talen. Likt i Glessner Lees arbete är dockor en återkommande referens hos Carlsson Ström.
– Det finns en skräckblandad förtjusning över de där hemtrevliga miljöerna och dockorna. Lockelse som uppstår i mötet mellan det gulliga och faktumet att det hänt något väldigt hemskt. Jag har även tittat en hel del på så kallade ”haunted dolls”, skräckdockor som säljs jättedyrt på Ebay.
”Skinwalkers”, skräckdockor, mordutredningar… Jag frågar honom om han själv stundom skräms av sina motivval?
– Nej, jag ser inte mina målningar som obehagliga. Och lika mycket som teman som kretsar kring skräck, jobbar jag med ett bildlösande. På att hitta en balans och förening av olika känslor och element. I det blir motivet mer av en träning i själva måleriet.
Dragningen till det där skräckblandade förtjusande verkar inte vara uttömd. Innan Johan Carlsson Ström återgår till sin hängning nämner han hur en lärare på HDK-Valand kommenterade hans motivval med att ”de här kan du ju inte jobba med hela livet?”.
– Jag fattade inte riktigt vad han menade. Skräck och mystik är väl outtömliga ämnen? Jag tänker på Munch och hans serie ”The murderer”. Känslan och stämningen i de målningarna är ju helt otroliga. Sedan finns ju även en utmaning i att någon säger att man inte kan göra en viss sak. Då tänker jag: ”Jo, det ska jag nog visst kunna göra.”
Läs me
