Med 10 000 dansande barn hälsades drottning Elizabeth II välkommen till Georgetown. Året var 1966 och besöket i Guyanas huvudstad var en del av en sex veckor lång kunglig turné i Karibien. The Colonial Office, som det vid denna tid fortfarande hette och som var en underavdelning till det brittiska utrikesdepartementet, producerade en färgfilm om resan och det varma mottagandet från folket i kronkolonierna.
I scen efter scen syns festklädda människor niga och bocka. Blombuketterna fick knappt plats i drottningens famn.
På tisdag beger sig hennes son, kung Charles III, ut på en egen rundresa i Karibien. Stopp görs i Antigua och Barbuda, Bahamas samt Guyana. Buckingham Palace uppger att syftet med resan är att ”fira de samhällen, kulturer och den natur som finns inom Samväldet”.
Även kung Charles kommer att välkomnas med saluter, korteger och flaggviftning. Men ingen räknar med att mottagandet kommer att bli lika festligt som 1966. Stora delar av lokalbefolkningen, liksom ländernas regeringsföreträdare, anser att det är färdigfirat och att vidräkningens tid är här.
Under 1600- och 1700-talen var Storbritannien ledande i den transatlantiska slavhandeln.
Britterna fraktade omkring tre miljoner afrikaner till sina kolonier i Karibien där de tvingades arbeta som slavar på socker-, te- och kaffeplantager. En majoritet av dem dog av brutalt våld, undernäring och sjukdomar.
Monarkin hade en nyckelroll i denna mörka historia. Kungligheter lånade gärna ut sina skepp till slavhandlare och höll sig själva med slavar.
– De satte sitt kungliga sigill på denna verksamhet – och bokstavligen på människors kroppar, berättar historikern Brooke Newman, som tidigare i år utkom med boken ”The Crown’s Silence”, i The Guardian.
Buckingham Palace har lovat att kung Charles under sin resa inte kommer att väja för slaveriets ”förfärliga grymhet”. Men någon formell ursäkt kan det inte bli tal om. Det är, hävdar hovet, en fråga för regeringen.
När det brittiska slaveriet formellt avskaffades år 1833 fanns 700 000 karibiska slavar kvar i livet. Däremellan hade inkomsterna från kolonierna bidragit till att göra Storbritannien till världens rikaste land och London till en kulturell och finansiell huvudstad. Läkaren Hans Sloane, som var gift med en förmögen arvtagerska till en plantageägare på Jamaica, lade med sin samling av artefakter från Karibien grunden för British Museum.
Det talades om ett imperium där solen aldrig gick ner. Samväldet – en mellanstatlig organisation bestående av 56 självständiga länder som tidigare varit brittiska kolonier – är i dag vad som återstår av imperiet. Här ingår bland annat Australien, Kenya, Jamaica och Bahamas. Flera av de karibiska samväldesrikena har länge krävt att Storbritannien ska göra avbön för slaveriet och materiellt återgälda människor för det lidande man åsamkat dem och deras släktingar.
Nobelpristagaren, ekonomen Arthur Lewis, lade redan 1939 fram saken på ett rakt och tydligt sätt. Storbritannien hade tillskansat sig ”200 år av gratis arbetskraft” från miljontals män, kvinnor och barn. Detta var, menade Lewis, landets ”svarta skuld” som måste erkännas och gottgöras.
Men även beträffande skadestånd är läget låst.
– Slavarna fick ingenting – det var slavägarna som kompenserades, sade Barbados premiärminister Mia Mottley i en intervju 2021.
Det stämmer. I samband med avskaffandet av slaveriet betalade Storbritannien ut miljontals pund i kontanter till slavägare som kompensation för förlorade inkomster.
Mia Mottley är drivande i den grupp av karibiska ledare som i juni lanserade ett nytt manifest om skadestånd för slaveriet. Under ett besök i London 2023 sade hon att nationer som ägde slavar och exploaterade landets naturresurser är skyldiga Barbados motsvarande tusentals miljarder svenska kronor.
Den brittiska regeringen säger blankt nej till kraven.
– Storbritannien kommer inte att betala skadestånd. Den transatlantiska slavhandeln var avskyvärd, och det är naturligtvis rätt att vi erkänner fel från det förflutna. Men vi fortsätter att blicka framåt, sade en talesperson för premiärminister Andy Burnham i september med anledning av att en jamaicansk delegation lämnat in en stämningsansökan till en brittisk domstol.
En vanlig invändning mot skadestånd av detta slag är den påstådda orättvisan i att låta dagens generation betala för tidigare generationers oförrätter. Den nuvarande Labourregeringen tar i sin argumentation snarare fasta på den juridiska aspekten: lagar kan inte tillämpas retroaktivt och slaveriet var inte olagligt vid den tid då det bedrevs.
I det brittiska underhuset har debatten om de forna kolonierna på senare tid intensifierats. Ibland har den rent av ställts på huvudet.
Robert Jenrick, parlamentsledamot för det högerpopulistiska partiet Reform UK, har hävdat att det är de före detta kolonierna som står i tacksamhetsskuld till Storbritannien för de institutioner och den infrastruktur som imperiet efterlämnade.
Hans partikollega Suella Fernandes gick i somras ett steg längre och sade att dessa länder därför borde betala skadestånd till Storbritannien. Inte vice versa.
– Fullständigt idiotisk, kommenterade Barbados Mia Mottley förslaget.
Denna harm och sorg har kung Charles att hantera under sin åtta dagar långa vistelse i Karibien.
När kronprinsparet William och Kate för fyra år sedan gjorde en liknande resa häcklades de av demonstranter som skanderade att kungligheter hör hemma i sagorna och som sjöng kampsånger om att Storbritannien måste be ursäkt.
– Det finns problem här som är olösta och det vet ni, sade Jamaicas premiärminister Andrew Holness till en obekväm prins William inför rullande kameror i Kingston.
Holness lät vid samma tillfälle även meddela att landet avsåg att bli en republik, det vill säga lämna Samväldet och på så sätt avsätta den brittiska monarken från rollen som landets statschef.
Kung Charles resa avslutas med ett toppmöte i Antigua och Barbuda där regeringschefer och företrädare från hela Samväldet samlas. På dagordningen står frågor om handel, investeringar och klimatförändringar. Det utesluter inte att någon också kommer att ta upp kungahusets roll i slaveriet och kraven på skadestånd.
Under sin korta tid på tronen har kung Charles visat prov på stor diplomatisk förmåga.
I Karibien kommer han att erkänna smärtan och våldet som åsamkats slavar och deras efterkommande. Han kommer att beklaga och uttrycka medkänsla. Men på det stora hela kommer hans besök att vara en besvikelse. Eftersom dagens Storbritannien vägrar att plikta för imperiets illdåd.
Fakta.Samväldet
En frivillig sammanslutning av 56 självständiga länder, varv de allra flesta ingick i det brittiska imperiet.
Organisationen representerar omkring 2,7 miljarder människor. Syftet med den är att främja demokrati, mänskliga rättigheter, fred, handel och ekonomisk utveckling.
Kung Charles III är Samväldets symboliska överhuvud, men organisationen är inte underställd den brittiska kronan. I femton av samväldets självständiga stater är den brittiska monarken också statschef. Hit hör bland annat Australien, Nya Zeeland, Jamaica, Kanada och Bahamas.
Andra samväldesländer är republiker eller har andra statsskick.
Källa: thecommonwealth.org
Läs mer:
De ryska lyxyachterna samlar damm i ”Londongrads” hamnar