Ladytron är tillbaka på klubben med beats insvepta i storstadssvärta

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Att en Ladytronlåt med drygt två decennier på nacken fortsätter att trenda bland kidsen på Tiktok är lika logiskt som otippat. Den krassa devisen om ungdomens flyktiga gångbarhet i synthdiscohitten ”Seventeen” är kanske inte den mest upplyftande i kombination med dagens digitala skönhetsfilter, men säger någonting om både samtiden och det som lite slitet brukar kallas tidlöst. Med singeln ”Playgirl” och debutalbumet ”604” (som fyller 25 i år) landade Liverpoolbandet lägligt i det tidiga 2000-talets electroclashvåg innan soundet på senare skivor vidareutvecklades i en mer gitarrdriven och shoegazeskimrande riktning.

Ett kvartssekel in i karriären ger sig Ladytron åter ut på klubb med nya albumet ”Paradises”. Nu som tajt trio, där Daniel Hunt bidrar mer än vanligt till den vokala variationen mellan Helen Marnie och Mira Aroyo. På nyckelspåret ”Kingdom undersea” plinkar housepianot som om det vore runt 1990 och det klär Ladytron som ofta haft svårt att få melodierna att räcka till. ”For a life in London” har i sin tur samma slags sköna stämning och pratsång som ständiga synthpopförebilderna Pet Shop Boys låtar med Soho som geografisk referenspunkt. Likaså ”A death in London” understryker den urbana känslan med baleariska beats insvepta i storstadssvärta.

Det låter över lag snyggare och mer vitalt än på länge, men faktiskt också varmare. Samtidigt har bandet i grunden lyckats behålla en klassiskt svepande Ladytronmelankoli som signum. Retroprägeln är påtaglig, men nostalgisk trygghet är svår att värja sig mot i turbulenta tider. Att Ladytron gör sitt bästa för att lindra mer personlig livskris med rader som ”It’s ok, nobody died” – om att göra sig fri från det förflutna – är inte det sämsta. Men här finns också mer dystopiskt tvetydiga formuleringar. Ska man dansa 2026 så ska man göra det med tårar i ögonen.

Bästa spår: ”Kingdom undersea”, ”For a life in London”

Läs fler skivrecensioner och andra texter av Johanna Paulsson.