Försvarsmakten genomgår en historisk upprustning, den största sedan kalla kriget.
Fler medarbetare är ”helt avgörande för om vi ska lyckas öka vår försvarsförmåga”, har försvarsminister Pål Jonson (M) sagt.
Men hypertillväxten pressar personalen. Det framgår av Försvarsmaktens arbetsmiljörapporter de senaste tre åren, som DN har läst:
”Mängden uppgifter som strömmar in efter Natoanslutning, rådande läge i vårt närområde och ansvarsförskjutningen till försvarsgrenarna är övermäktiga”.
”Förbandsledningen har fått signaler om eventuellt PTSD-liknande symtom hos personal”.
”Vi måste fråga oss om vi mäktar med trycket som är nu? Svaret är nej”.
Tillväxten sliter inte bara på personalen. Försvarsmakten riskerar även att få in nyutbildade officerare som är olämpliga. Detta enligt en intern inspektion som gjordes på Militärhögskolan Karlberg i maj ifjol:
”Det finns ett problem med att kadetter som går på Försvarshögskolan inte kan frånskiljas från sin utbildning vid misskötsamhet till exempel vid sexuella trakasserier på en kurskamrat.”
Officersstudenter, som kallas kadetter, studerar vid Försvarshögskolan. Vid examen görs en lämplighetsbedömning inför att de ska söka jobb inom Försvarsmakten.
Sedan Natointrädet 2024 har bara sju kadetter av 456 examinerade fått bedömningen ”ej lämplig för anställning”, enligt Andreas Gustafsson, chef över kadettbataljonen. Men inget hindrar förbanden att anställa dem iallafall. Och eftersom Försvarsmakten måste växa snabbt riskerar fler att släppas in enligt inspektionsrapporten på Militärhögskolan Karlberg:
”Med tanke på den höga tillväxten och det ökade behovet av officerare finns en risk att även ’mindre lämpliga’ personer anställs efter genomförd utbildning.”
Stefan Morin, ordförande för Officersförbundet, beskriver att officerare inte är vilket yrke som helst.
– Kraven är väldigt, väldigt stora. Ytterst ska du klara av att leda andra i strid i krig. Då är det klart att vi behöver lämpliga individer som både har rätt värderingar men också kapaciteten att hantera rollen.
Vad är risken med olämpliga officerare?
– Det får inte hända. Vi är faktiskt en vapenbärande myndighet. Om allmänheten tappar förtroendet för Försvarsmakten påverkar det hela motståndskraften och vilja att bidra till att försvara Sverige.
Enligt Maria Gustafsson vid Försvarshögskolan görs det en omfattande lämplighetsbedömning och säkerhetsprövning när någon blir antagen till officersprogrammet.
– Tyvärr är det inte en garanti för att det inte kan hända saker under utbildningen som påverkar deras lämplighet och säkerhetsklassning. Varje överträdelse och incident som Försvarshögskolan får information om utreds utifrån de regelverk som finns.
Samtidigt är det mycket svårt att avskilja högskolestudenter, oavsett utbildning. Till exempel fick en läkarstudent gå kvar trots att han polisanmälts flera gånger och universitetet uppgav att det fanns en påtaglig risk att han kunde skada andra. Samma lagstiftning, högskolelagen, gäller för kadetter.
I stället kan Försvarsmakten försöka förmå olämpliga kadetter att sluta självmant. Alla som studerar till officer har förmåner i form av exempelvis boende, mat och dagersättning.
– Det kan vi plocka bort och då blir det ju mer markant, säger Stefan Smedman, som är chef på Försvarsstabens utbildningsavdelning.
Dessutom finns ett internt dokumenthanteringssystem som heter Vidar, där de rekryterande förbanden varnas för olämpliga officerare. Något som lyfts fram i inspektionsrapporten på Militärhögskolan Karlberg:
”Fortsätt att tydligt kommunicera till de förband som får hem dessa kadetter efter examen att de är olämpliga för anställning. Därutöver att informationen sprids till övriga förband”.
Trots att sådana varningar kan avgöra någons framtid, är de inte spårbara. Försvarsmakten för inte register över de som inte blir anställda, säger Stefan Smedman, på Försvarsstabens utbildningsavdelning.
– Det har vi inte rätt att göra utan vi konstaterar att den här individen inte var någon som vi ville anställa.
Officersprogrammet är tre år. Hur ser du på att tid och resurser läggs på att utbilda någon som ändå inte kommer få jobb?
– Det är självklart inte bra. Men det är bättre att vi upptäcker dem innan de tar anställning.
