På söndagseftermiddagen hörde Lars-Göran Westerlund i Rörberg, söder om Gävle, hur det knakade.
– Jag var på väg till toaletten, vände mig om och tittade ut genom matrumsfönstret. Då såg jag hur han började spjälka upp sig nere i roten och förstod att nu kanske det går åt helvete. Vart fan ska han ta vägen? Det blir väl genom väggen.
Hjälplös kunde han bara se på när det enorma trädet, där stammen är över en meter i diameter, kom farande rakt emot honom.
Men Lars-Göran Westerlund hade en närmast osannolik tur. Trädet landade precis mellan det hus han befann sig i, och huset intill. Kilade in sig där, som om det försökte skona honom.
Lars-Göran Westerlund har två bilar, en röd och en grå. Men när han gläntade på ytterdörren såg han bara den röda. Den grå, som han vanligtvis använder, är begravd under den väldiga granen. Bara framlyktorna och lite motorhuv tittar fram.
– Så nu ska jag snarast möjligt ta in den röda i garaget och få fart på den, så jag har något att åka i. Jag har en trehjulig moped också, men det är lite kallt att åka till köpcentret med den när man vant sig vid att sitta i värmen, säger han.
Rörberg är ett av de områden som drabbats hårt av stormen Johannes. Längs vägarna ligger träden likt plockepinn och människor försöker röja bäst de kan vid sina tomter.
Lars-Göran Westerlund får dock vänta tills han får hjälp av vänner. När han var 15 år gammal började han jobba som lärling till murare och plattsättare.
– Det blev 60 år i branschen, så nu kan jag knappt gå. Du vet de där stora köpcentrumen, du anar inte hur många kvadratmeter plattor det finns där. Man står på knä hela dagarna, i åtta timmar, säger han.
Humöret är det dock inget fel på och Lars-Göran Westerlund skiner upp bakom skägget när han får berätta om husens historia. Det är nämligen en gammal släktgård som gått i arv sedan hans farfars far.
– Han gick hela vägen hit från Hedesunda och byggde de två husen, någon gång vid åren 1890 till 1915. Själv är jag uppväxt på stationshuset några hundra meter bort, där morsan var stins när järnvägen fanns mellan Sala och Gävle.
På 1970-talet tog Lars-Göran Westerlunds föräldrar över släktgården och mamman lät plantera en gran precis utanför husen.
– Det var en skogskille som gav henne plantan och förklarade att här kommer du få Nordeuropas största gran. Och det stämde ju.
Hade du trott att den skulle kunna blåsa omkull?
– Nej, ingen av oss trodde det. Jag skulle tippa på att den är 20 till 22 meter hög och rotändan så tjock att man inte kan krama om den.
Lars-Göran Westerlund känner en före detta sågverksägare nere i byn som han ska be om hjälp att forsla bort granen, som nästan täcker halva tomten och vars grenar han måste huka sig under när han går ut med rullatorn.
– Det kommer bli ved som räcker i många år!
På frågan om han kommer att sakna trädet som hans mamma planterade på släktgården, blir Lars-Göran Westerlund lite tankfull.
– Somrarna blir ju hetare och hetare på grund av det där med klimatet och granen gav ganska mycket skugga. Samtidigt blir det nog lite ljusare här hemma. Allt beror på hur man ser det.
Läs mer:
Vd för skidanläggning: ”Det var svart överallt, väldigt allvarligt läge”
















