Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Just nu är det i princip bara en instans som vill sänka straffbarhetsåldern, så att 13-åringar som begått grova brott ska kunna dömas till fängelse: Tidöregeringen. I övrigt möts förslaget, som är planerat att träda i kraft i sommar, av ett kompakt motstånd.
Av cirka 90 remissvar är en klar majoritet kritiska: de avstyrker, har invändningar eller kommer med skarp kritik (SvD 12/11). Synpunkterna är så allvarliga att regeringen omedelbart bör trycka på stopp – framför allt av tre skäl.
Det första är uppenbart: Ett fängelse är inte rätt plats för ett barn.
Som Kriminalvården skriver bör de som är så här unga ”tas om hand på andra sätt”. Generaldirektören har tidigare sagt att han ”i själ och hjärta” inte tycker att de yngre hör hemma där, eftersom de är så omogna. Och bland annat Justitiekanslern och Åklagarmyndigheten påpekar att det inte lagts fram övertygande skäl för att göra 13-åringar straffmyndiga.
En annan viktig orsak är rätten till utbildning. En 13-åring går i mellan- eller högstadiet och är alltså skolpliktig.
Därför är det värt att notera att Skolverket avstyrker förslaget. Skolinspektionen understryker i sin tur att allt som krävs för att rätten till en likvärdig utbildning ska kunna tillgodoses måste finnas på plats innan 13-åringarna anländer, vilket dock inte tycks ingå i planen.
Som många har påpekat är det inte alls nödvändigt att skicka barn i fängelse för att knäcka gängen.
Tvärtom menar Kriminalvården att myndigheten inte är rustad för att ta hand om de yngstas utbildning. Och med tanke på att regeringen till och med skriver på sin hemsida att en av de viktigaste skyddsfaktorerna för att förebygga utanförskap, kriminalitet, missbruk och ohälsa är just en bra skolgång är det anmärkningsvärt att den nu styr i en annan riktning.
Det tredje, och kanske allvarligaste skälet till att 13-åringar inte ska buras in, är att det kan förvärra ungdomsbrottsligheten, enligt flera remissinstanser. Dels eftersom de kriminella då troligtvis börjar rekrytera ännu yngre barn. Dels eftersom en pojke eller flicka som blir märkt som brottsling i ung ålder riskerar att tidigt identifiera sig som kriminell, vilket gör beteendet svårare att förändra.
Och den skadan är kanske redan skedd.
Hovrätten för Västra Sverige går så långt i sitt yttrande att den skriver att den ”har svårt att frigöra sig från tanken att kriminalpolitiken under senare år kan ha bidragit till en ökad rekrytering av yngre barn i allvarlig brottslighet”. Det bör regeringen ta fasta på.
För som många har påpekat är det inte alls nödvändigt att skicka barn i fängelse för att knäcka gängen. Det för oss snarare åt motsatt håll.
Läs mer:
Ledare: Vreden i Moderaterna visar att Ebba Busch är något viktigt på spåren
Ledare: Antingen höjer vi tempot – eller så får vi hoppas att barnen förlåter oss
