Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
”Jag tror att ni underskattar vad som händer i ett land där fler och fler ska leva på färre och färre människors arbete. Det sliter isär Sverige.” Så sa Ulf Kristersson (M) i en partiledardebatt i oktober 2021.
Uttalandet är en del i ett perspektiv som kommit att ses som en truism; något alla tar för givet i svensk migrationsdebatt, även inför höstens val. Argumentationen ser ut ungefär så här: Utanförskapet är stort, de flesta invandrare kan inte försörja sig själva, anledningen är den stora invandringen och därför måste Sverige ha stängda gränser tills vi har betalat av vår ”integrationsskuld”.
Men i stora delar är berättelsen falsk, som Christian Lindell och Alex Voronov visar i boken ”Den långa bluffen – myter om Sverige, arbete och invandring”. När de tittar på statistiken för att se hur det verkliga Sverige ser ut, bortom retoriken, är resultatet nog häpnadsväckande för många.
Författarna lyfter bland annat siffran 700 000. I valet 2022 menade Moderaterna att så många invandrare inte var självförsörjande. Det var i bästa fall gravt vilseledande. Målet var att skapa en felaktig association av en stor mängd lata invandrare som utnyttjade bidragssystemen, men inräknat i siffran var bland annat studenter, föräldralediga och personer med låg lön.
Och Kristerssons snack om att fler lever på färre? Lindell och Voronov förklarar att vi inte haft en lägre andel som försörjts av sociala ersättningar på nästan 50 år. Kurvan har pekat nedåt under hela 2000-talet, och trenden påverkades inte av det stora inflödet av invandrare kring 2015.
Den fantastiska utvecklingen berättigar inte de molltoner som politiker – från vänster till höger – använt för att besjunga Sveriges utveckling.
I boken berättar de hur de allra flesta invandrare inte heller har fastnat i utanförskap. Under 2000-talet har det gått allt snabbare för invandrare att komma i jobb.
För den som inte vill lyssna på det örat är det bara att vända sig till Finanspolitiska rådets nya genomgång av de senaste tio årens ekonomiska politik: ”För flyktingar och anhöriga som anlände i början av 2000-talet tog det ungefär 15 år att nå en sysselsättningsgrad på 60 procent. Därefter har det skett en gradvis förbättring, till fem år för de som anlände 2015–2018 och ännu kortare för de som kommit de senaste åren.”
I dag står invandrare för essentiella insatser i bland annat vård och äldreomsorg. Många kommuner hade haft en skadligt minskande befolkning utan inflödet av nya svenskar.
Den fantastiska utvecklingen berättigar inte de molltoner som politiker – från vänster till höger – använt för att besjunga Sveriges utveckling. Visst finns det problem att lösa med integrationen. Men varför berättar aldrig politikerna vilka oerhörda framsteg som har gjorts?
Läs mer:
Amanda Sokolnicki: SD kallar motståndarna landsförrädare – det kan aldrig sluta bra
DN:s ledarredaktion: Forssell lugnade sig – efter magiska mötet