Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Att Donald Trump vill föra USA och helst hela världen i en obehaglig riktning har varit tydligt länge. I både person och politik står han för ökad grymhet och ett öppet ointresse för andras lidande.
Under den första presidentperioden hade han ändå människor omkring sig som förhindrade en del av de värsta infallen. Nu har han i stället valt att omge sig med personer som antingen är precis som han, eller som inte vågar säga ifrån. Därför ser vi också tydligare det andra benet i Magarörelsen: den bottenlösa inkompetensen.
Den kan förstås kombineras med grymhet, som när försvarsminister Pete Hegseth omedelbart efter att ha tillträtt slaktade den enhet inom Pentagon som arbetade med att minimera civila offer vid eventuella militära ingrepp. Han tyckte väl att sånt var politiskt korrekt trams, vilket också visade sig i den amerikanska attacken på en iransk flickskola som ska ha dödat minst 175 personer, främst barn.
Den här attityden hänger ihop med Magahögerns syn på experter och intellektuella, men går djupare än så. Eller hur ska man annars tolka uppgifterna om att USA inte ens tänkte på att Iran skulle kunna svara på bomberna med att stänga Hormuzsundet för trafik (CNN)?
Irans möjlighet att störa den här fartygsleden, där en femtedel av världens olja och flytande naturgas passerar, har funnits med i geopolitiska överväganden i decennier
Irans möjlighet att störa den här fartygsleden, där en femtedel av världens olja och flytande naturgas passerar, har funnits med i geopolitiska överväganden i decennier. Man kan förstås göra bedömningen att ett stopp för den trafiken är en rimlig kostnad för målet att avsätta ayatollorna – men att inte ens ha med det i beräkningen?
Att Iran både har beskjutit oljefartyg och minerat sundet har nu, föga förvånande, lett till rusande oljepriser. En som gynnas är förstås Vladimir Putin, som är beroende av oljepengar för att finansiera sitt imperialistiska krig i Ukraina. Nu kan han gnugga händerna än mer eftersom Trump i panik stoppat sanktionerna mot den ryska oljan.
Det för oss till ytterligare ett av Trump-administrationens centrala drag: svagheten. Både Trump och Hegseth må låta som karikatyrer på starka män, med sitt storhetsvansinne (och i Hegseths fall, skrävlande med väldigt tveksamma styrketräningsuppvisningar). Men som klassiska mobbare vill de bara slå nedåt.
Ryssland hjälper i dag Iran med information för att bättre kunna slå till mot amerikanska soldater (CNN). Trumps svar är att säga till på skarpen, och enligt hans Rysslandsändebud Steve Witkoff kan man lita på ryssarnas ord när de lovat att sluta. Ja, men då så.
Ingen tidigare amerikansk administration hade accepterat en sådan förnedring. Än mindre belönat den med slopade sanktioner.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Kristersson älskar sin drömvärld – men hur länge kan han stanna där?
DN:s ledarredaktion: Regeringen har backat om migrationen – nu varnar experter för nästa politiska krasch
