Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
192 personer har dödats sedan protesterna i Iran inleddes i slutet december, enligt människorättsättsorganisationen Iran Human Rights. Enligt USA-baserade aktivistnätverket HRANA handlar det om 500 döda och 10 000 fängslade.
Vad den exakta siffran är går inte att veta. Sedan i torsdags har myndigheterna stängt av internet och kapat telefonlinjerna, typiska tecken på att regimen förbereder sig för att intensifiera repressionen. Information om vad som pågår förs ut via samtal på satellitlänk och utsmugglade videor – i vissa av dem syns livlösa kroppar, i andra rader av vita säckar.
Vad som är säkert är att det som började som demonstrationer mot höga priser på bröd och bensin har förvandlats till krav på att regimen och dess förtryck ska bort – och att det möts med dödligt våld.
Viljan till frihet pulserar alltid under ytan i Iran – nu driver den människor i tusentals ut på gatorna, i Tehran och runt om landet. Det är otroligt modigt. Inga vet bättre än iranierna själva vad svaret brukar vara.
För landet har ju varit här förut. Teokratin har skakats av protester, och alltid mött dem med skarpladdade vapen och mörka celler.
Men att diktaturen är skakad är uppenbart – likaså att den är beredd att använda dödligt våld i stor skala för att behålla greppet.
Den här gången framstår regimen som svagare än någonsin. Förra årets attacker från Israel och USA visade att den militära makten inte var imponerande. Dess regionala nätverk med Hamas, Hizbollah och Bashar al-Assad ligger i spillror.
Donald Trump hotar nu med nya anfall ifall mullorna ger sig på sitt eget folk. Givet de senaste dagarnas hårda repression framstår en amerikansk aktion som troligt. Vad det får för effekt är däremot långt ifrån säkert. Kanske bidrar det till att ytterligare urholka regimens legitimitet, eller till att få folk att sluta upp inför hotet utifrån.
Men ska man vara krass: det handlar sannolikt om skillnader på marginalen.
Under måndagen hävdade myndigheterna att de återställt lugnet. Exakt hur situationen ser ut är svårt att avgöra. Men att diktaturen är skakad är uppenbart – likaså att den är beredd att använda dödligt våld i stor skala för att behålla greppet.
Det är svårt att helt ta in grymheten.
Och samtidigt är hoppet om förändring starkare än på länge. Om det blir verklighet så är det inte tack vare Donald Trump eller den före detta shahens son som från USA hejar på både demonstranterna och den amerikanske presidenten – utan de iranier, unga och gamla, som just nu sätter allt på spel.
Inga förtjänar friheten mer. Det är också svårt att fullt ta in hur stort det vore – för Iran, Mellanöstern och världen – om de vinner den.
Läs mer:
Max Hjelm: Den amerikanska demokratin dör inte i mörkret – utan i bländande ljus
Isobel Hadley-Kamptz: En fråga till politikerna i Sälen – hur ska vi hantera att USA inte längre står bakom oss?
