Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Det är önskvärt om demokratiska beslut inte fattas genom myntkast. När regeringen till slut drog tillbaka förslaget om fängelse för 13-åringar var det för att inte ens alla Tidöpartiernas ledamöter ville rösta för reformen. Det blir ”lite lotteri”, konstaterade justitieminister Gunnar Strömmer (M) och drog i nödbromsen.
Vid det laget hade regeringen inte närmare brytt sig om experters kritik. Polisen varnade för ”den påtagliga risken” att sänkningen av straffmyndighetsåldern kunde trycka ned kriminaliteten i åldrarna. Både Justitiekanslern och Åklagarmyndigheten gjorde tummen ned. Ingen fann något som tydde på att det skulle minska brotten. Till och med Kriminalvården själv sa nej.
Och förslaget om att fängsla mellanstadiebarn var inte ens utrett. Därmed hade man ingen ordentlig tanke om konsekvenserna av det hela. Skulle återfallen öka eller minska? Brottsligheten påverkas? Regeringen hade för bråttom för att bry sig.
Hans hopp står till att Socialdemokraterna ska rösta för förslaget.
I ett sista desperat drag har Strömmer ändå bestämt sig för att testa en lightversion av förändringen, och sänka straffbarhetsåldern för vissa brott till 14 år. Detta med en extrainsatt sommarriksdag. Hans hopp står till att Socialdemokraterna ska rösta för förslaget.
Det borde inte oppositionspartiet hjälpa regeringen med.
Strömmer, som både sagt att ”ingen tänkande människa vill väl kasta barn i fängelse” och att ”tänkande och kännande människor måste rimligen uppleva tvivel i en sådan här svår fråga”, verkar ändå stensäker på att förändringen behöver göras fort.
Kriminalvården har varnat för att myndigheten inte varit redo att ta emot så unga barn eller erbjuda dem den skolgång de har rätt till. Andra remissinstanser har varnat för att olika straffbarhetsåldrar för olika typer av brott kan skapa tillämpningsproblem. Utredarens egna experter varnade för att argumenten om avskräckning är ”spekulativa” och att reformen riskerade att bli direkt ”kontraproduktiv”. Sveriges advokatsamfund är oroligt för att reformen riskerar att öka brottsligheten bland unga.
En farlig ungdom som skjutit någon bör inte springa fritt. Men kan man hasta igenom ett helt nytt uppdrag för Kriminalvården, hade man med lika mycket resurser och reformvilja lika gärna kunnat förbättra Sis-hemmen och sett till att inskrivna där skulle vara under bättre uppsikt. Allt med målbilden att rehabilitera barnen, så att de inte återfaller i brott.
Sverige har haft 15 år som straffbarhetsålder i mer än hundra år. Att ändra den är att ändra hur lagen ska se på barns ansvar för sina handlingar. Ska det ändras borde det inte hetsas igenom med en sommarriksdag.
Läs mer:
Jan Jönsson: Barnfängelserna kommer fostra tigerpojkar till ett liv i kriminalitet
DN:s ledarredaktion: Hur länge ska politikerna strunta i väljarna?
DN:s ledarredaktion: Regeringen har knappt byggt kraftverk – ett handslag saknas
