Lekfullt och spretigt när Gorillaz är tillbaka

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Vid det här laget har många sett klippet. Under en intervju trycker Damon Albarn igång den standardgjorda pianoloopen ”Rock 1 Preset” på sin omnichord – och avslöjar hemligheten med Gorillaz klassiska hitlåt ”Clint Eastwood”.

Kanske ringar det mer än något annat in essensen av Albarns virtuella band. Lekfullt, men samtidigt med en djup förståelse för vad som faktiskt kan slå.

”The mountain” är Gorillaz tredje album under detta decennium. ”Song machine”-projektet som sträckte sig över pandemiåret 2020 var på många sätt mästerligt, nästan varenda låt kändes som ett eget universum. Efterföljande ”Cracker island” var en mer ordinär uppföljare. ”The mountain” är ett slags hybrid. Gästlistan är diger och spretig. Tony Allen, Omar Souleyman och Johnny Marr. Anoushka Shankar, Dennis Hopper och Bobby Womack. Med flera.

Singeln ”Orange county” är fin i sitt visslande vemod och har uppenbar hitpotential. De två starkaste guldkornen är dock hittills osläppta. ”The empty dream machine” hade (frånsett rap-inslagen) kunnat komma från Blurs ”The ballad of Darren”, men är med sin dova mystik och Black Thoughts excellerande gästverser en Gorillaz-låt när den är som bäst. På ”Delirium” – lika egensinnig som titeln antyder – samsas högstämda Pet Shop Boys-körer med en kaxig spoken word-refräng från den sedan flera år avlidne The Fall-sångaren Mark E. Smith.

Själva grundpremissen för ett lyckat Gorillaz-album – att lite vad som helst kan hända – finns onekligen. Och Damon Albarns nyfikenhet verkar knappast ha stillats. Språken och de musikaliska influenserna rör sig världen över, specifikt inriktat på den indiska scenen. Låten ”The happy dictator” sägs vara inspirerad av Turkmenistans president. Men känslan är att ”The mountain” kunde komprimerats, att skivan är lite för lång och spretig för sitt eget bästa. Intresset svalnar något, men höjden finns onekligen.

Bästa spår: ”The empty dream machine”, ”Delirium”

Läs fler skivrecensioner och andra texter av Gabriel Zetterström