Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Den som följer den svenska valrörelsen får lyssna till hur meningsmotståndare anklagar varandra för att utgöra ett hot mot demokratin och för att driva Sverige i fördärvet.
Samtidigt som epiteten ”kommunister”, ”quislingar”, ”antisemiter” haglar över blockgränsen pågår ett oväntat brobygge nere på kontinenten.
Det är en lika ohelig som uppseendeväckande allians som tar form mellan en dansk socialdemokrat och en italiensk högerprofil vars parti har sitt ursprung i nyfascismen.
Att Danmarks Mette Frederiksen och Italiens Giorgia Meloni har ett gott öga till varandra har det länge viskats om i Bryssels korridorer. Nyheten är att EU:s två enda kvinnliga regeringschefer klivit fram som unionens nya radarpar med ett gemensamt politiskt projekt.
”Vi vet att många undrar om vårt partnerskap”, skriver de i ett slags manifest, ”vi kommer från väldigt olika politiska håll och håller inte med varandra om allt (…) men vi står enade i vår strävan att skydda Europa”.
Det handlar förstås om frågan som aldrig tycks förlora i sprängkraft. Som skapat en spricka mellan väljare och den politiska eliten, och stöpt om Europas politiska karta.
”Ingen kan ignorera att illegal migration har negativa konsekvenser för våra samhällen”, skriver de och räknar upp den ena otrevliga konsekvensen efter den andra: våldsdåd, narkotikahandel, sexuellt våld och bristande tillit.
”Under alltför lång tid har vanligt folk betalat ett alltför högt pris för okontrollerad migration”, fortsätter inlägget som publicerades på sociala medier tidigare i veckan.
På omslagsbilden står de axel mot axel i varsin dubbelknäppt kostym och avfyrar ett självsäkert leende rakt in i kameran.
Utspelet kommer inte ur tomma luften. I Bryssel har de agerat värdinnor för ”migrationsfrukostar” som hålls timmarna innan EU-toppmötena drar igång. I början var det bara några få deltagare som mumsade på croissanter och brainstormade fram nya idéer om hur migrationen ska pressas ner. Numera trängs de flesta EU-ledare runt bordet.
Bilderna från den spanska exklaven Ceuta vid Nordafrikas kust, dit fler än 70 000 migranter tog sig i början av augusti, har gett nytt bränsle till den debatten. Det handlar inte längre om vem som ska få komma till Europa – utan hur fler ska skickas ut.
Inom S-kretsar knorras det över att Mette Frederiksen sällat sig till dem som anser att Spanien har sig själv att skylla för kaoset i Ceuta.
Hon var snabb med att anklaga ledaren för sitt spanska systerparti, premiärminister Pedro Sánchez, för att genom sin liberala politik ha lockat till sig migranterna. Och lät precis som kritikerkören från höger.
Men duons gemensamma program går ännu längre.
”Vi är båda stolta över Europas kristna kulturella arv och vill skydda det. De som kommer till våra länder och väljer att göra Europa till sitt hem måste respektera våra värderingar och inte försöka tvinga på oss ett liv vi inte vill ha”, skriver de.
Väl magstarkt, anser kritiker som gärna påpekar att bägge ledarna pressas på hemmaplan av ännu mer invandringskritiska partier. Belackarna misstänker att omsorgen om Europas väl och ve snarare handlar om de egna opinionssiffrorna.
Andra ser Fredriksen och Meloni som politiska trendsättare och anar att de kommer att driva övriga EU-ledare framför sig också den här gången.
Läs mer:
Frederiksen och Meloni i gemensamt manifest mot invandring
Dysfunktionell stämning när Natofamiljen möts i Ankara
Trumps nya hån mot Meloni: ”Besöksförbud behövs”