Linda Snecker: Jag är champagnevänster

I närmare två decennier hade Linda Snecker firat arbetarrörelsens högtidsdag med att måla läpparna knallröda, kroka arm med sina kamrater och gå ut på gator och torg.

Hon skanderade slagord om klasskamp, med röda flaggor omkring sig, sjöng ”Internationalen” och demonstrerade för ett socialistiskt Sverige.

I fjol var Linda Snecker på golfbanan med sin familj.

– Jag var på moderatbandy på Första maj, säger hon. Det kändes jätteskönt att inte behöva jobba en ledig dag.

Hon utvecklar:

– När jag har arrangerat och rest över landet och hållit tal, fick jag nu ledigt på Första maj, vilket jag inte har haft under hela mitt arbetsliv.

I tio års tid var Linda Snecker en av Vänsterpartiets mest profilerade ledamöter i riksdagen. En feministisk socialist som var känd för sin tuffa debattstil i plenum och på sociala medier.

Numera jobbar hon på public affairs-firman Rud Pedersen, tillsammans med tidigare finansminister Anders Borg (M), före detta statsminister Stefan Löfven (S) och forna KD-toppen Ella Bohlin.

De har alla tagit steget från politik till lobbyism. Det är inte ovanligt, men ytterst få V-politiker har gjort det.

– Man kan absolut kritisera mig för att jag är en sellout, för att jag går kapitalets väg, säger Linda Snecker.

Det var en av alla kvällar på Almedalsveckan i Visby. Linda Snecker vet inte vilket år, men hon minns ungefär vad som hände. Public affairs-firman Rud Pedersen hade mingel och där ”pratar man med allt och alla”.

Hon gick dit med en riksdagskollega, och så blev hon uppminglad av arrangörens konsulter.

– Att vara på Rud Pedersen innebär att man har bra koll på vilka som är politiker. Det ingår i jobbet. De visste vem jag var.

Åren som följde gick hon på samma mingel.

– Det är så kontakterna går till.

Inom Vänsterpartiet är det kutym att inte sitta längre än tre mandatperioder och Linda Snecker var inne på sin tredje. Under 2024 hade hon, efter tio år som riksdagsledamot, bestämt sig för att sluta.

– Det var ett slitigt arbete och jag ville prioritera familjen mer.

Då tog hon kontakt med Rud Pedersen och frågade om det fanns ett intresse, om hon skulle kunna jobba där.

– Jag fick mitt jobb delvis genom kontakter. Det är inte ett ovanligt sätt att få ett arbete, särskilt inte inom näringslivet.

Den hösten blev Linda Snecker lobbyist på Rud Pedersen. Eller ”public affairs director”, som det står på hennes visitkort.

– Det är ett snyggare ord för konsult, säger hon.

I reportageboken ”Bananrepubliken Sverige” har journalisten Johannes Klenell – som själv har en bakgrund som tjänsteman inom Vänsterpartiet – kartlagt hur politiker efter sin karriär ansluter till PA-branschen. Hans slutsats: Det är väldigt utbrett.

– Du kliver åt sidan men du fortsätter ha politiskt inflytande, för att påverka dina tidigare partikamrater eller andra toppolitiker, säger han.

Lobbyismen är, enligt Klenell, ett slags arbetsmarknadsåtgärd för pensionerade politiker. Han säger att systemet till en början var borgerligt, men att ”alla partier numera är uppkopplade mot det”.

– Vägen till att påverka socialdemokratin var att rekrytera socialdemokrater med kontaktnät inom S. Sedan har det fortsatt, säger han.

Linda Snecker betonar att hon inte bytte karriär för pengarnas skull, utan för att PA-branschen ”värdesätter den erfarenhet som folk som arbetar i parlament besitter”. Däremot har hon tidigare kritiserat Vänsterpartiets så kallade partiskatt, vilket gjorde att hon hamnade i konflikt med sitt eget parti.

– Det är ett system som gör att många inte får ekonomin och livet att gå ihop, säger Linda Snecker.

Vänsterns förtroendevalda får behålla 36 270 kronor efter skatt i månaden, enligt 2025 års regler. Det som överstiger denna summa ska betalas i partiskatt. I januari i år föreslog partistyrelsen att sänka partiskatten med ungefär 4 000 kronor.

– Stundtals har jag legat före partiet, konstaterar Linda Snecker.

Numera är hon anställd inom näringslivet med en avsevärt högre inkomst efter skatt. Dessutom ger staten henne några tusenlappar i ekonomiskt omställningsstöd från riksdagen.

Varför ska du ta av skattebetalarnas pengar om du ändå har en relativt hög lön?

– Man kan tycka det är jättesniket och oetiskt. Men jag följer reglerna.

Om Linda Snecker i dag gör vänsterpartister upprörda var det tvärtom förut. Då retade hon gallfeber på högern, som riksdagsledamot med skarpa oneliners i talarstolen och som debattör på sociala medier.

– Jag var väldigt onödigt vass i debatten, pushade och sade saker.

Som när hon hösten 2020 skrev på Twitter att säkerhetsbranschen är ”en bransch som profiterar på människors otrygghet med affärsmål att skapa mindre trygghet, för då blir business större”.

Men, säger hon, det fanns alltid en seriös och välgrundad motion i botten. Med ett innehåll hon sedan spetsade till.

– Att få ut budskapet är en del av jobbet. Att bli en person som är känd, eftersom det gör att man får fler röster till partiet.

Sneckers mest uppmärksammade politiska framgångar är införandet av samtyckeslagen, och att bötesstraffet för sexköp togs bort så att fängelse numera är det primära straffet.

I flera år var hon en högprofilerad ledamot i justitieutskottet, som ensam vänsterpartist var det ett grovjobb. Sedan flyttade hon till trafikutskottet. Det handlade inte enbart om hennes intresse för infrastruktur.

– Jag ville byta utskott för att få en mer rimlig arbetsbelastning.

Men, säger hon, det var inte lättja. Det fanns en drivkraft där också. Hon har pendlat i princip varje vecka sedan hon var tonåring.

– Som tågresenär är en av mina drivkrafter att hela Sveriges infrastruktur ska fungera och framför allt att resandet på järnvägen ska kunna öka.

Det hände efter att Jonas Sjöstedt slutade som partiledare. När Nooshi Dadgostar och Ida Gabrielsson tog över upplevde Snecker att partikulturen förändrades.

– Det var kanske lite lättare att ha läppstift och bära högklackat, än vad det blev under senare år.

Linda Snecker kan inte sätta fingret på vad som hände, men hon fick en känsla av att man ”helst skulle vara lite dämpad”.

– En annan form av politiker. Lyfta fram sin arbetarklassbakgrund mer.

Du menar att Dadgostar och Gabrielsson förändrade framtoningen?

– Ja, det gjorde de absolut.

Hur reagerade du på det?

– Jag körde mitt eget race, gick mer in i utskottsarbetet än att vara engagerad i partiet.

Vad förlorar man på det?

– Positioner internt. Som det är på arbetsplatser. Möjligheten att klättra och få extra uppdrag.

Konsulter på Rud Pedersen kan bland annat arbeta på uppdrag av företag som tillverkar vapen – något Linda Snecker inte anser är kontroversiellt.

– Är det någon som reagerar på det sättet längre när exakt alla partier har bytt position angående upprustning och försvar?

Men att hon skulle hamna i den sitsen kunde hon nog inte ana under sin uppväxt i Bålsta utanför Uppsala, då hon var djupt engagerad i CISV, Children’s international summer villages, en global fredsrörelse för barn och ungdomar.

I övrigt hade Snecker en typisk medelklassuppväxt, med en lärarmamma, en pappa som jobbade på kontor och en lillebror. De bodde i en röd trävilla och hade alltid ”minst tre hundar” hemma.

I tonåren valde hon en gymnasielinje i Uppsala, där hon blev feminist. Läste ”Fittstim” och tidningen Darling, lyssnade på Le Tigre.

– Jag var en Linda Skugge-feminist, kan man säga.

Sedan flyttade hon med en pojkvän ner till Linköping, där hon pluggade fristående kurser på universitetet. Socialisten i henne växte fram, idéer om att fördela samhällets resurser lika.

– En marxistisk syn på ekonomisk politik och samhällsbyggnad tycker jag fortfarande är det rätta.

En dag såg hon en lapp på skolans anslagstavla: ”Feministveckan vecka 48”. Det var Vänsterns studentförbund och på den vägen är det. Snecker blev snart invald i kårfullmäktige och engagerade sig i Vänsterpartiet under Gudrun Schymans sista år i partiet.

Schyman och dåvarande V-profilen Josefin Brink var förebilder: Med sin feminism och sina röda läppar blev de stilbildande för Linda Snecker.

– Jag bryr mig om mitt utseende, ja. Det är medvetet. Jag har alltid rött läppstift när jag debatterar. Punkt.

– Det är mitt skydd för att klara en hård arbetsmiljö.

Hon betraktar sin stil som en motståndshandling, att våga sticka ut.

– Att kunna utmana bilden av hur en vänsterpartist får vara och se ut, har jag känt varit viktigt.

Så vilken sorts vänsterpartist är du?

– Jag är champagnevänster. Bara för att provocera vänstern.

På ett möte med partiföreningen i Linköping träffade ”kamrat Snecker” en medlem vid namn Anders Westerlund, som kom att bli hennes äkta make och pappa till hennes barn. På frågan om vad han föll för blir hon till sig av skratt.

– Jag var den snyggaste vänsterpartist han hade sett på ett möte.

Var han den snyggaste vänsterpartist du hade sett?

– Hahaha! Konkurrensen är inte alltid så himla hård i Vänsterpartiet. Det är ju inte ett parti där man alltid lägger så mycket vikt vid sitt yttre.

Linda Snecker samlar sig och nyanserar en aning.

– Det finns en stolthet i att inte riktigt bry sig om det. Det är kampen som är viktig.

Rud Pedersen håller till i Stockholm, nära centralstationen. I de publika ytorna är kaffemaskinen av modell premium och mötesrummen bär namn som Karin Söder och Raoul Wallenberg.

På själva kontoret, där konsulterna sitter vid sina skrivbord, finns också mötesrummet Margaret Thatcher.

– På kontoret sitter jag och skriver rapporter och djupdyker i frågor, säger Linda Snecker.

Hon anser att allmänheten och medierna delvis har missförstått PA-byråerna och vad de gör om dagarna.

– Kunskap om politik, läsandet av motioner och rådgivning till företag som inte kan politik kan jämföras med en advokatbyrå som ger råd om juridik.

Snecker är ett slags graal för PA-branschen. Hon har tio års erfarenhet av riksdagen, hon har suttit i kommunstyrelsen i Norrköping. Inte minst besitter hon djup kunskap om Vänsterpartiet.

Vid en rödgrön valseger vill V hamna i regeringsställning, eller bli ett samarbetsparti. Då behöver näringslivet förstå och kommunicera med V-politiker.

– Det är ingen som kan någonting om Vänsterpartiet, säger Linda Snecker.

I ”Bananrepubliken Sverige” riktar Johannes Klenell kritik mot Sneckers karriärdrag, men i frågan om PA-branschens behov av vänsterpartister är de eniga.

– Vänsterpartiet har varit något av ett enigma, säger Johannes Klenell.

En del av Linda Sneckers jobb går ut på att kartlägga politiker. Vilka som kandiderar till detta års val, vilka som kan bli framtidens makthavare, vad man vet om den och den politikern.

– Om det är något man vill ha, så är det något vi erbjuder och gör.

Det låter nästan som underrättelseinformation?

– Ja, en viss underrättelse kan man väl säga att det är, men väldigt mycket står öppet på partiets hemsidor och i ledamöternas statusuppdateringar.

Per definition är underrättelse hemlig information, tillägger Snecker.

– Sådana verktyg har självklart inte en PA-byrå tillgång till.

Linda Snecker valde inte lobbyismen för pengarnas skull, säger hon återigen. Hon ville fortsätta jobba med politik, om än på ett nytt sätt.

– Jag får hänga kvar i en politisk sfär där jag kan bidra med min kunskap och framför allt berätta om Sveriges fjärde största parti.

En betydande del av arbetet handlar, enligt Snecker, om att förklara för kunden hur man pratar med en riksdagsledamot. DN målar upp ett fiktivt scenario: En kund inom försvarsindustrin vill bearbeta försvarsutskottet. Betyder det att Snecker avslöjar allt hon vet om V:s ledamot där?

– Ledamoten har skrivit de här motionerna, lyft de här frågorna. Absolut. Det är den kunskapen ett försvars- eller tågföretag kanske inte har.

– Då kan man komma till oss och få kunskapen. Hur får jag till ett bättre möte med just den här politikern?

Hur känner du inför att kartlägga dina gamla kamrater?

– … och politiker ur alla andra partier. Jag tycker det är kul, för jag får verkligen arbeta utifrån min egen politiska erfarenhet.

Linda Snecker berättar att konsultbyråerna arbetar bredare än vad allmänheten kanske vet. När vi ser en minister posera med skyddshjälm på en arbetsplats har företaget bakom besöket sannolikt anlitat en konsult, menar hon.

– Det är jättevanligt. Det är inte så att Ebba Busch åker till Stegra eller LKAB för att hon själv kommer på det.

Så om man ser en minister stå i loket på ett tåg, då kan det vara du som har jobbat med operatören innan?

– Absolut. Så att det blir ett bra studiebesök. Så att kunden vet vad den här politikern tycker. Vad är viktigt? Vad är inte viktigt?

Linda Snecker säger att även offentliga aktörer anlitar lobbyister: statliga bolag, regioner, kommuner.

– Det offentliga har också intressen.

Så vad är problemet? Johannes Klenell har ett svar: Det eroderar demokratin.

Grunden i demokratin, menar han, är att väljarna röstar på ett parti för att de ska göra en viss sak, och sedan jobbar partiet för den saken.

– I stället fattas beslutet utifrån att tidigare toppolitiker för okända kunder påverkar politiken på en toppnivå. Det gör att väljarna känner mindre och mindre att de kan påverka politiken, säger Johannes Klenell.

Linda Snecker säger att hon delar Klenells kritik om svängdörrar mellan politik och lobbyism.

– Framför allt i friskolemarknaden och hur man har urholkat hela skolsystemet och tagit skattepengar som har blivit stora vinster i bolag som inte skattar i Sverige, säger hon.

Hon hade gärna sett ett svenskt lobbyregister, precis som i EU. Där måste alla parlamentariker registrera vilka intressenter de träffar, så att allmänheten får insyn.

– Jag ser inte det som något negativt. Jag tycker det skulle vara rimligt.

Vid sidan av Linda Snecker finns bara en lobbyist med bakgrund i gräddan av Vänsterpartiet. Den tidigare kommunikationschefen Jenny Lindahl är konsult på Kreab.

– Det finns en förväntan om att aldrig vilja ha makt, säger Linda Snecker. Att inte vilja göra karriär inom partiet.

Inom V är det ”fult att ha makt”, menar hon. Samtidigt ser hon en rörelse: att V kräver ministerposter vid en valseger i höst.

– Vilket borde leda till en förändrad syn på att makt ger inflytande och att det kan vara bra.

Linda Snecker är medveten om att partikamrater – hon är fortfarande medlem – kan reagera på hennes uttalanden och vägval. Under Vänsterdagarna i höstas, då företrädare från hela landet möttes, fick hon en försmak. Snecker var där i egenskap av konsult, i sällskap med en kund som hade en monter där. Enligt källor till DN var det livsmedelskedjan Lidl som drivs av tysken Dieter Schwarz, en av världens rikaste män.

– Jag var där och hjälpte kunden.

Så här funkar det på alla partidagar, där företag har montrar uppställda, enligt Linda Snecker.

– Men vänsterpartister är lite mer ovana vid det.

Flera gamla kamrater kritiserade dig efteråt. Hur kändes det?

– Det var inte förvånande och jag var beredd på det.

Hon verkar genuint oberörd när hon pratar om det. Tårarna rinner däremot när hennes sista dagar i riksdagen kommer på tal.

– Det var kämpigt. Att skiljas från det här var väldigt svårt.

Linda Snecker tycker att positionen som folkvald är ”stor och fin att ha burit”.

– Det var ett otroligt förtroende.

Hon säger att hon inte planerar någon politisk comeback, men det finns ett givet tillfälle då hon kan tänka sig att gå tillbaka.

– Om Vänsterpartiet ringer och frågar om jag vill bli minister, så svarar jag ja.

Varför?

– För jag är en av de skickligaste parlamentarikerna som partiet har haft.

Läs mer om svensk politik