Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Hon är ett medium, alltså en person som kommunicerar med andevärlden. Nu har hon fattat tycke för en av männen i tv-studion. De har aldrig så mycket som bytt ett ord, för det är grunden för det nya dejtingprogrammet ”Silent attraction”: ingen får prata med någon. Men det behöver ju inte hon, som kan läsa av energier. Hon ser på den här mannens aura att han har spännande djup: ”Han känns väldigt öppen på något sätt, öppen och medial, så det känns som att hans universum vill jag utforska lite mer.”
Klipp till mannen som med entonig röst berättar för tittarna om sitt inre landskap: ”Hockey är ju en stor del av livet. Jag spelar tre, fyra gånger i veckan. Sedan ser jag ju mycket på hockey, så… Tiden rullar på.”
Ja, detta är haken med SVT:s återkommande dobbleri i kärlekens namn: att det tyvärr är väldigt rolig underhållning. För oss som tittar, alltså, och som inte serverat våra bultande och i många fall redan mörbultade hjärtan på ett fat inför hela svenska folket – bon appétit.
Deras oerhörda utsatthet gör dock att man snart sätter anrättningen i halsen.
Och det nya med den senaste satsningen, ”Silent attraction”, är att SVT inte längre ens försöker para ihop deltagarna med någon som passar dem. Tvärtom. I stället påtalar den charmiga programledaren, Malin Olsson, att män och kvinnor glidit längre ifrån varandra politiskt. Fast den statistiska sanningen är ju att det i själva verket framför allt är männen som har förflyttat sig, högerut.
Och låt oss stilla konstatera att det märks i ”Silent attraction”.
För det är inte olika syn på skattesatser det handlar om. De flesta av de manliga deltagarna säger utom kvinnornas hörhåll saker i stil med att det de framför allt söker i en kvinna är ”ett grovt arsle”, att män ska vara män och tjejer tjejer, att mannen ska leda, och kvinnors uppgift är att sköta hemmet, att det är okej om män är otrogna, men inte kvinnor. Att de absolut inte vill ha någon feminist.
Att frontalkollision är den verkliga programidén har dock inte deltagarna fått veta. Så försöker mer eller mindre sansade kvinnor i god tro och under pinsam tystnad dejta män som inte ens fullt ut verkar respektera dem som jämlikar. Och här någonstans övergår väl experimentet från plågsamma människoförsök till rent sadistisk tortyr.
Är det inte märkligt att svensk public service ständigt hamnar så här snett? Först ”Gift vid första ögonkastet”, där deltagarna hetsas att gå över sina gränser och ignorera sina känslor, under föresatsen att de parats ihop av experter som vet bättre än de själva vad de egentligen behöver – trots att det bara handlar om vilka åtta av några hundratals sökande som produktionen tyckt passar bäst ihop (DN 14/5 2023).
Och nu alltså ”Silent attraction”, där poängen återigen är att uppfostra folk och få dem att göra våld på det som är viktigt för dem.
Att tubba människor att hålla käft om sina grundläggande livsvärderingar resulterar förstås inte i bättre, djupare relationer.
Men att tubba människor att hålla käft om sina grundläggande livsvärderingar resulterar förstås inte i bättre, djupare relationer. Tvärtom blir kontakten platt som en pannkaka. Inte görs det bättre av att en expert strax kallas in för att styra upp allt, eftersom det – i sann SVT-anda – rör sig om en tantraterapeut som genomför intimitetsövningar och slår på en gonggong.
Är detta experiment till någon som helst gagn för deltagarna? Absolut inte. Är det då åtminstone ett program i allmänhetens tjänst? Inte det heller. Men det är klart. Det blir ju ”bra tv”, med citattecken. Vilket är något helt annat än bra tv.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Turisten sade sanningen om Stockholm, och det gör ont
Lisa Magnusson: Inte ens en kändisgam som Perez Hilton förtjänar ett sådant här öde
Lisa Magnusson: Sluta tafsa på småtjejer, Gina
DN:s ledarredaktion: Den mörka beskrivningen av integrationen är en bluff
















