Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Det är något med svenskarna och turister. Även jag är en del av det: När det är dåligt väder – blåsigt, regnigt och kallt, så där så det gör ont i ansiktet – kan jag komma på mig själv med att skämmas inför de långväga besökare som nu irrar runt här och lider. Som kommer ta med sig det minnet hem, klistra in det i internets fotoalbum, berätta om det på middagar.
Man vill ju att utlänningarna ska gilla oss! Helst vara imponerade.
Andra länder hanterar den där känslan av värdskap genom att slå bakut: Italienarna är sanslöst skrävliga över sin mammas glorifierade barnmat: pizza och pasta. Fransmännen lever på fornstora dagar och vägrar tala engelska. Och amerikaner bara förutsätter att alla tycker att USA är störst, bäst och vackrast, trots att det i mångt och mycket liknar urspårat prål utan patina.
Vi svenskar, däremot. Vi kämpar så hårt för att vara någon i andras ögon, en cool kosmopolit. Jag menar: Hade Tyskland gjort ett inslag i nationell tv om en svenne som gnällde på Berlin? Så klart inte.
Men när en amerikan klagar över Sverige, då blir det genast stor uppståndelse: Hon blir viral på Tiktok, SVT intervjuar (3/8).
Hon förväntade sig en pulserande skandinavisk sommar.
Hon förväntade sig en pulserande skandinavisk sommar med konstnärliga svartklubbar, säger hon till reportern, men fick i stället något konservativt, reserverat, kyligt – Stockholm kändes ”som att äta middag med mormor och morfar”.
Det är lätt att förstå vad hon menar. Alla drar från Stockholm på sommaren, etablissemangen bommar igen. Och att en huvudstad har semesterstängt på det viset är lika orimligt som en lunchstängd restaurang.
Men så är Stockholm inte heller någon riktig huvudstad, oavsett vad lokalborna själva gärna inbillar sig. Nej, detta är en överreglerad mindre stad ute i den glesbefolkade provinsen. Året runt. När jag haft utländska gäster har de blivit illa till mods över stillheten: ”Var är alla?”
Det finns förstås fördelar. Det är rent, luften är skön att andas, det går att bada mitt i ”city”. Naturen är vacker och djurlivet frodas: häromkvällen cyklade jag förbi en räv på gatan!
Som många andra längtar jag likväl efter en riktig stad, med ett nattliv som myllrar av människor, inte småvilt. Vissa kvällar kan det rent av kännas som att Stockholm är den staden. Det är augusti, folk har kommit tillbaka från semestern, man står och trängs i någon bar. Stämningen är kontinental.
Det är väl därför det gör så ont när en turist plötsligt kommer och säger att det inte händer något här: I ett trollslag krossas drömmen, och man vaknar. Bartendern säger klockan är snart ett, vi stänger här nu. I fjärran råmar en ko.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Inte ens en kändisgam som Perez Hilton förtjänar ett sådant här öde
Lisa Magnusson: Sluta tafsa på småtjejer, Gina
Lisa Magnusson: Det är inte sexistiskt att vilja stoppa Ariana Grande
DN:s ledarredaktion: Den mörka beskrivningen av integrationen är en bluff