Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Utställning
”Ljudet av”
Moderna museet, Malmö. Visas t o m 8/11
Museet for samtidskunst, Roskilde, 26/9 – 8/11
Ett ordlöst, genomträngande rop ekar genom trapphuset på Moderna museet i Malmö. I Karolina Erlingssons ”Akt” har några enkla frågor som ”var är du?” och ”är du här?” översatts till kulning – en ålderdomlig sångteknik som utvecklades framför allt i Dalarna för att göra rösten hörd över stora avstånd. Här i museet sprider sig de vilsna tonerna genom hela byggnaden, ut i kaféet, till och med ut på gatan om dörrarna råkar stå öppna.
Det är genialiskt i all sin enkelhet. Men tyvärr också det enda verk som riktigt fungerar i Moderna museets ljudkonstsatsning ”Ljudet av”.
I alla fall om man förväntar sig något som lever upp till det jag ändå trodde var idén med den här utställningen – nämligen att visa hur ljudet i samtidskonsten kan fungera meningsbärande. Som självständigt material helt i sin egen rätt.
Det kan förstås vara att jag har missuppfattat något. Men vad vi får i ”Ljudet av” är egentligen bara en samling verk som på olika sätt innehåller eller befattar sig med ljud. Som ljudspår till videoverk och installationer, framför allt. Men även som stoff i musik- och textbaserade produktioner.
Detta kan knappast vara någon större uppenbarelse för den som besökt en och annan konstutställning de senaste 35 åren. Jag har kort sagt väldigt svårt att förstå vad Moderna är ute efter här.
Precis som på förra årets Momentumbiennal i Moss – där ljudet också var i fokus – är det konceptuella ramverket i Modernas utställning på tok för löst för att det hela ska bli mer än en provkarta på konst-med-ljud. Även här dessvärre inklusive många av de tekniska bristsjukdomar som blivit en följd av utvecklingen. Mumlanden på bruten engelska, störiga ekoeffekter, torra föredrag som lika gärna kunde vara en text på väggen.
Med detta sagt, därtill med reservation för vad som kan komma i de performancebaserade verken och i del 2 av utställningen som öppnar i Roskilde i höst, går det ändå att hitta ett och annat här som är både se- och hörvärt. Emeka Ogboh fyller exempelvis den stora turbinhallen med en överdådig installation där vår kaotiska politiska samtid iscensätts som en karnevalisk dockteater med roterande skulpturer och en kakofoni av ljud.
Här finns också ett par fina verk som tar sin utgångspunkt i språkliga skevheter och inkongruenser. Clara Mosconis ”Mellem tunger” är en lågmäld men gripande gestaltning av konstnärens försök att kommunicera med sin italienske pappa på hans modersmål. Och på museets fasad har kollektivet People Who Stutter Create täckt väggen med tre höga banderoller. Orden ”stamning kan skapa tid” upprepas där på nio språk och i en typografi som ger en bild av tre slags språklig disfluens: upprepning, fördröjning och blockering.
Det är väl noga räknat inte ljudkonst, i egentlig mening. Men som utställningens enda tysta verk får det ändå något väsentligt sagt om vad som skiljer ljud från andra konstnärliga material. Dess utsträckning i tiden.
Läs mer om konst på dn.se