Den italiensk-finländske författaren Anton Monti har nyligen utkommit med boken ”Ultras: Hur maffian tog makten över läktarna”.
Italien är inte Sverige – såväl samhället som fotbollskultur skiljer sig åt – men likheter finns och Monti vill varna för en framtida otrevlig utveckling.
Grupperingar av ultras, extra hängivna supportrar, uppstod i Italien i slutet av 60-talet. Den svenska supporterkulturen har bland annat importerat praktfulla tifon därifrån. Även identitetsskapandet är liknande i länderna, säger Monti. Aktiviteterna begränsas inte till matchen på arenan utan blir till en livsstil. En viktig aspekt är också idén om lojalitet – en vi-mot-dem-attityd och viljan att försvara sin grupp.
– När vi pratar om denna ”stand your ground”-attityd kan det vara en tunn linje mellan laglig och olaglig aktivitet.
Även om den grupp inom ultras som söker våld kan vara liten så finns där en inkörsport för kriminella organisationer, säger författaren.
På uppdrag av Riksidrottsförbundet har stiftelsen Tryggare Sverige genomfört en kartläggning av organiserad brottslighet inom idrotten och RF lanserade i slutet av april ett åtgärdspaket för att både informera om och motverka förekomsten.
Fotbollen hör till de drabbade förbunden som brottas med kriminell infiltration, rekrytering till gäng och matchfixning – problem man tillsammans med polisen försöker stävja.
Polisen i region Väst valde inför starten av årets tävlingssäsonger att gå ett steg längre än övriga regioner genom att klassificera risksupportergrupperingar som kriminella nätverk – något som fått kritik. Polisen i regionen har också en högre närvaro på läktaren med motiveringen att det inte kan finnas delar av samhället där polisen inte kan agera.
I sin bok beskriver Monti hur relationen mellan polisen och ultrasgrupper i Italien eskalerade mot dödsfall, på 80-talet och även in på 2000-talet.
– Det är inte en fråga om att kontrollera ultras utan om att de-eskalera konflikten, för ju mer kraft du använder desto mer är ultras redo att slåss tillbaka. Lektionen Italien lärde sig är att det är bättre att använda säkerhetspersonal betald av klubben än polis. Det handlar om att använda rätt metod på rätt plats; det går inte att använda logiken ”så här skulle vi som polis ha agerat i en mataffär” – en arena är en annan verklighet, säger han.
Självklart måste polisen agera mot organiserad brottslighet, fortsätter Monti, men det är viktigt att inte dra alla över en kam.
– Det juridiska ansvaret för ett brott är personligt. Det finns problem inom ultrasrörelsen men att inte säga ”så här är alla ultras” är också ett sätt att de-eskalera.
Monti berättar i boken ultraskulturens historia. I grund och botten handlar den om att stötta sitt lag, och enligt gruppernas moralkod ska de inte tjäna pengar på supporterskapet. Men fribiljetter från klubbarna började säljas och kriminaliteten fick fäste, enligt en gatans logik att där det finns pengar…
Biljettförsäljningarna blev omfattande, då mångfalt fler biljetter såldes än arenornas kapacitet. Verksamheten kom att innefatta drift av olaglig parkeringsverksamhet, försäljning av supporterprodukter, narkotikahandel, leverans av varor till mat- och dryckesstånd samt utpressning av dessa försäljningsplatser.
– Det var organiserad brottslighet men inte maffia, till en början, men vi pratar om tiotals miljoner euro och när det handlar om gigantiska summor så gör maffian entré. Maffian är dock inte primärt intresserad av pengar utan av makt och pengarna blir en väg till makt. Som i sin tur kan utövas genom att säga ”rösta på den här fullmäktigekandidaten”, säger Anton Monti.
Den politiska aspekten är ovanlig i Sverige. Att supportrar försöker utöva påtryckning har vi dock sett många exempel på, som när AIK-grupperingar stormade planen i ett derby mot Djurgården 2023 med målet att stoppa matchen och i förlängningen få tränare och vd att avgå.
– I Italien har vi sett ultras utpressa klubbar genom hot om aktioner. De kan säga ”vi kommer att ropa något rasistiskt och då får ni böta”. Klubbarna fortsätter då att dela ut dessa gratisbiljetter så att inget ska hända, och de förlorar mindre pengar på det sättet.
– Jag vet inte om detta är verklighet i Sverige men min bok är ett sätt att förklara vad som kan hända om man inte förstår hur det kan fungera. En del av det som hänt i Italien kan verka främmande här i Norden nu men kanske inte i framtiden.
Anton Monti skriver om svaga och starka klubbägare. I klubbar med svaga ägare har maffian fått ett starkare fäste medan exempelvis Aurelio de Laurentiis i Napoli, med folket i ryggen, kunnat motarbeta maffians infiltration av ultras. Monti tror att Sveriges system med 51-procentsregeln (en idrottsförening måste ha minst 51 procent av rösterna i ett idrottsaktiebolag och därmed rösträttsmajoritet) kan fungera som ett bra skyddsnät.
Dock vill han fortsatt varna. Ultraskulturen i Italien har drygt 55 år på nacken och utvecklingen mot dagens läge har varit en pågående process. Vad säger att Sverige och andra länder om tio år inte är på väg åt samma håll?
– Ultrasgrupperna i Italien var inte redo. När en man ur en maffiafamilj kom till arenan så tänkte de ”vi kan använda honom, som allierad kan han skydda oss från de här andra maffiagrupperna”. Men du kan inte ge maffian ett lillfinger, den är inte nöjd med 50 procent av kakan, den tar hela affärsverksamheten.
Läs mer:
”Inte sant att polisen drar alla supportrar över en kam”
En supporter dödade en maffiaboss – utredningen skakar Milanos fotboll
