Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Är exprins Andrew numera att betrakta som ”en bruten man”? Jag påstod det själv nyligen i en text i DN (20/2), apropå den vitt spridda bilden av Reutersfotografen Phil Noble, där den före detta prinsen sitter i baksätet på väg från polisstationen.
Men ingenting i Andrew Mountbatten-Windsors liv har ju skolat honom i konsten att vara som folk är mest, eller förberett honom för lägen där han ska be om ursäkt.
Historikern och författaren Andrew Lownie hävdar i alla fall att han nog snarare var förvånad, och missnöjd. Lownies biografi om exprinsen, ”Entitled. The rise and fall of The house of York”, som kom i höstas, har fått minst sagt förnyad aktualitet.
Till The Guardian säger Lownie att ”Andrew fortfarande inte kan förstå vad problemet är. Han tycker att han har blivit orättvist behandlad. Han är fixerad vid diverse detaljer, som huruvida han kan få upp sina hästar till Norfolk, vem som ska passa hundarna, var han ska parkera. Det handlar om en sorts dissociation.”
Lownies källa är en icke namngiven reporter och det går inte att säga med bestämdhet om beskrivningen är korrekt. Det man kan konstatera är att frånvaro av skamgräns är ett av de drag som många vittnat om i fallet Andrew Mountbatten-Windsor ”Otrevlig, överlägsen och bortskämd” sade till exempel Labourministern Chris Bryant i underhuset i veckan. En kanske mer effektiv sammanfattning av andemeningen är ”The cunt” (Fittan), vilket var vad några tidigare livvakter kallade sitt skyddsobjekt.
I dag är Andrew Lownie fortfarande arg på alla som vägrade prata med honom under hans research för boken, ambassadörer och dignitärer av olika slag som trots allt ska tjäna staten. Tillräckligt många hade, hävdar författaren, vetat om strömmen av prostituerade till prinsens boenden, känt till ”uppdraget” att förse honom med kvinnor under utlandsresor i rikets tjänst.
Som så många gånger förr när det handlar om maktmissbruk och om övergrepp mot kvinnor, är det inte alls så att det har saknats vetskap. Chris Bryant sade också i sitt anförande: ”Det är klart att vi länge vetat om mycket av det som nu har blivit allmänt känt. Det är förstås lätt för en del att säga ’Om vi bara hade vetat då vad vi vet nu’, men tyvärr håller inte det. Sanningen är att vi har fått gott om varningar.”
Frånvaron av mod hos människor nära makten slår en med kraft varje gång den uppenbaras. Viljan att hjälpa till att dölja oegentligheter och övergrepp är både fascinerande och tragisk. Andrew är, hur genuint obehaglig han än framstår och hur grova brott det än kan framkomma att han begått, bara en liten del av hela Epsteinhärvan, bara en av troligen många, många som länge skyddats från exponering.
Desto mer beundransvärda är de utnyttjade kvinnor, långt ifrån maktens centrum, som är de som till slut säger som det är, de som får omertán att sluta gälla.
Läs fler artiklar av Malin Ullgren och läs mer om exprins Andrew
