Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
En man säger inför kameran att han vägrar låta sin unga fru ha kontakt med en barndomsvän, eftersom vännen är man. Han säger också att ”Det är ju haram om du ens tänker på en annan man.”
Är det en dokumentär om hederskultur? Ett inslag i Aktuellt om kontrollerande relationer och hur händelser på vägen kan tyda på kommande våld mot kvinnor?
Nej, det är inte det. Det händer i SVT:s populära realityserie ”Gift vid första ögonkastet”. Urban, som den nygifte mannen heter, sitter vid ett restaurangbord i Marbella och förklarar för frun Olivia att det inte kan komma på fråga att hon träffar sin kompis på egen hand. Olivia lägger sig platt, osäker på vad som just hände på smekmånaden.
I en inklippt kommentar säger Urban att det är en grundläggande ”värdering” hos honom, liksom att han är osäker på hur djup hennes acceptans av hans förbud egentligen var.
Jag förstår också att min och andras fasa är inprisad i SVT:s reaktionsbudget, här ska det bli potentiellt kvinnovåldsdrag under galoscherna
Förlåt, men hur fan kan det här vara tv-underhållning i public service? Och hur kan det bara få passera helt okommenterat, utan att någon av psykologerna som är kopplade till serien får säga vad de ser? Jag har ytterst svårt att föreställa mig att ingen av dem skulle vilja lyfta de risker som finns när en man vill kontrollera en kvinnas umgänge och tankar.
Jag förstår också att min och andras fasa är inprisad i SVT:s reaktionsbudget, här ska det bli potentiellt kvinnovåldsdrag under galoscherna.
Public service gör den nykonservativa så kallade manosfären till skoj innehåll. Men att en generation män desperat försöker skaffa sig en känsla av riktning och betydelse genom att rota fram en kvinnosyn som knappt ens fungerade på 1830-talet (läs gärna Carl Jonas Love Almqvists roman ”Det går an”), det är ämne för granskning, dokumentärer, nyheter. Att även kvinnor kickar på tanken att inte ha något självbestämmande är ämne för djuplodande tv-program som undersöker fältet där Freud möter Tiktok.
Skräcken för högerkonservatismens makt tycks leda till det ena felbeslutet efter det andra
Det är ingen hemlighet att SVT kämpar desperat för att få finnas kvar i en ny politisk verklighet, där skräcken för högerkonservatismens makt tycks leda till det ena felbeslutet efter det andra. Metoden så här långt verkar vara att beveka, beveka, beveka.
I våras föreslog till exempel producenten Micke Lindgren att högeraktivisten Nick Alinia skulle bjudas in till programmet ”Invandrare för svenskar”. Alinia har bland annat dragit i gång hatkampanjer mot bibliotekarier som bjudit in transpersoner till sagostunder. I en intervju i Dagens ETC säger Lindgren att han var ute efter att ”mixen skulle bli spänstig”.
Finns det en mindre grupp vita män och kvinnor som sexualiserar hederskultur? Ja, då ska de in i trivselsegmentet! Inga kärringaktiga varningar, bara normalisering. Spänstig mix!
Ibland undrar jag vad SVT:s kamp för relevans har inneburit för högerkonservatismens inflytande i Sverige. Jag kommer inte ifrån känslan av att public service har bidragit till att något från början ganska begränsat har vuxit sig större.
Läs fler texter av Malin Ullgren