Månadens klassiska utforskar det groteska med inspiration från Edgar Allen Poe

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Bakom varje banbrytande popartist står i regel ett uppbåd av andra yrkesproffs. På Rosalías genretänjande album ”Lux” spelade exempelvis London Symphony Orchestra under ledning av islänningen Daníel Bjarnason. Vid sidan av att lyfta fram sin generations främsta tonsättarkolleger som Anna Thorvaldsdottir och Jóhann Jóhannsson, samt popsamarbeten med Sigur Rós, har Bjarnason framgångsrikt odlat en egen internationell karriär som kompositör av såväl opera som ambitiöst anlagda orkesterverk. På nya skivan ”The grotesque & the sublime” framträder han som både tonsättare och dirigent.

Första stycket ”Feast” – Bjarnasons andra pianokonsert – utforskar det groteska och sublima med inspiration från skräckmästaren Edgar Allan Poes novell ”Röda dödens mask”. Med Islands symfoniorkester och Frank Dupree som solist bjuds surrealistiskt svindlande kontraster, från frenetiskt festande till andlöst svävande. Slagverkskonserten ”Inferno” är en annan slags rytmiskt driven dödsdans med drag av Dantes helvetesskildring, där solisten Vivi Vassileva effektfullt växlar mellan marimba och det baskiska slagverksinstrumentet txalaparta.

Däremellan landar kvartslånga ”Fragile hope” närmast det naturnära sound som kommit att förknippas med Island. Talande nog tillägnat Jóhann Jóhannssons minne med en fin blinkning till dennes låt ”Odi et amo”.

Bästa spår: ”Feast I”

Läs fler skivrecensioner och om andra skivor som blivit månadens klassiska.