Enligt ukrainska och västerländska tjänstemannakällor ska den ukrainska statschefen meddela detta på grund av amerikanska påtryckningar om att hålla val och folkomröstning senast den 15 maj för att Ukraina ska få sina önskade säkerhetsgarantier. Intressant, säger Martin Kragh, men ser flera hinder:
– Det finns en massa frågetecken, varav ett av de största är om det över huvud taget är genomförbart. Det handlar givetvis om grundlagen som man måste ändra, men också om allt praktiskt som exempelvis hur val kan genomföras på platser som Ryssland attackerar med kryssningsrobotar och när miljoner röstberättigade är på flykt inom eller utanför Ukraina.
USA:s brådska uppges åtminstone till en del bero på att Trumpadministrationen vill få det ur vägen långt före mellanårsvalen i november. Källor till Financial Times säger att Zelenskyj tänker avisera valet och folkomröstningen den 24 februari som markerar fyraårsdagen av Rysslands fullskaliga invasionskrig.
– Genom att skapa det här trycket underminerar Trump-administrationen helt skrivelserna i Budapestuppgörelsen från 1994. Också USA har undertecknat det och därmed förbundit sig att försäkra och respektera Ukrainas territoriella integritet, säger Martin Kragh.
Han påpekar att man under många år nu sett flera olika fredsinitiativ komma och gå. Om nu den här rapporteringen skulle stämma skiljer den sig något för att det skulle betyda att presidentadministrationen i Kiev skulle ha övervägt att gå med på hittills otänkbara eftergifter.
– Låt oss hypotetiskt säga att det trots allt genomförs så återstår frågan om vad utfallet blir. Opinionen i Ukraina är ju emot tanken på att överge territorier i Donetsk och Luhansk, och tilliten till framför allt Ryssland, men också USA, är väldigt låg, säger Martin Kragh.
Skulle de acceptera utfallet?
– Risken är stor att det här inte skulle lösa någonting för att från officiellt ryskt håll fortsätter man insistera på sina politiska och militära mål som är mer långtgående än att bara roffa åt sig Donbass. Det finns inga garantier alls som säger att Ryssland skulle revidera sina maximalistiska mål.
Därmed skulle man vara tillbaka på ruta ett med konflikter och strider. Därtill sannolikt en enorm klyfta i det ukrainska samhället, vilket visserligen skulle kunna vara ett delmål för Kreml, resonerar Kragh.
– Sedan Rysslands annektering av Krim 2014 vet ukrainarna att inget avtal med Putins signatur har något som helst värde, inga löften han kan ge heller. De har lärt sig den hårda vägen att Putin kan säga en sak ena dagen, en helt annan nästa dag.
