Det är ingen slump att Internationella fotbollsförbundet (Fifa) valde Salé, strax norr om Rabat på den marockanska östkusten, för sitt senaste skrytbygge. Den toppmoderna vita kontorsbyggnaden, med arkitektur som för tankarna till Guggenheim-muséet i New York, invigdes i juli i Afrikas mest framåtblickande fotbollsland.
– Jag är väldigt glad för Afrikas, Marockos och Fifas skull, deklarerade Fifa-ordföranden Gianni Infantino under invigningstalet i somras.
Marocko är inte bara värd för Afrikanska mästerskapen, som drar igång den 21 december, utan också storfavorit hos de flesta bettingbolag. Det kan tyckas överraskande för ett land som inte vunnit turneringen sedan 1976.
Men efter triumfen i Qatar 2022, där Marocko blev första afrikanska lag att nå semifinal i fotbolls-VM någonsin, har värdlandet stora förhoppningar på sig. I truppen finns spelare som PSG:s Achraf Hakimi och Brahim Díaz i Real Madrid.
Ordföranden i Marockos fotbollsförbund, Fouzi Lekjaa, har redan meddelat att en hemmaseger i Afrikanska mästerskapen är ”ett nationellt krav”.
– Det är ingen dröm, utan en rimlig målsättning, sa han till L’Equipe tidigare i år.
I slutet av augusti vann Marocko CHAN, det afrikanska mästerskapet för spelare med klubbadress i Afrika, precis som 2018 och 2020. Under OS i Paris förra året slutade de marockanska herrarna trea och i U20-VM i Chile i oktober vann Marocko landets första titel, när man slog Argentina i finalen. Och bara dagar före avspark i Afrikanska mästerskapen vann ett b-betonat landslag Fifa-turneringen Arab Cup, efter straffavgörande i finalen mot Jordanien.
Det marockanska damlandslaget tog sig 2022 till final i afrikanska mästerskapen och blev året därpå det första från arabvärlden att kvalificera sig till fotbolls-VM på damsidan någonsin.
Det går bra nu, för Marocko, åtminstone sportsligt.
Inför Afrikanska mästerskapen på hemmaplan står nio toppmoderna arenor redo, varav ett par byggts med fotbolls-VM 2030 i åtanke. Marocko är en av medarrangörerna för turneringen, som ska delas mellan sex länder på tre kontinenter. På damsidan har landet tilldelats värdskapet för de fem (!) kommande U17-världsmästerskapen av Fifa.
Men allt är inte frid och fröjd inför vinterns stora turnering som inleds mellan Marocko och Komorerna på Prins Moulay Abdellah-stadion i Rabat den 21 december.
Under hösten har folkliga protester ekat på Marockos gator, och det är de unga som skriker högst. Den så kallade Gen Z 212-rörelsen leds, som namnet skvallrar om, av unga marockaner födda i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet (212 är Marockos landskod). Demonstrationerna, som hållits över stora delar av det södra halvklotet, riktar sig i Marocko mot landets politiska styre som man anklagar för korruption och undermålig samhällsservice.
Många marockaner upplever att den offentliga sjukvården och utbildningen i landet försämrats de senaste åren, samtidigt som ungdomsarbetslösheten ligger kring 35 procent.
”Arenorna är på plats, men var är sjukhusen?” är ett slagord som ljudit i flera marockanska storstäder under hösten.
En lång rad marockanska landslagsspelare har visat solidaritet med generationskamraterna i Gen Z: ”Jag står helhjärtat bakom allt som händer i Marocko. Unga och gamla människors krav på sjukvård och utbildning är grunden för varje starkt land”, skrev Marseille-försvararen Nayef Aguerd i slutet av september på sociala medier.
Andra spelare har delat bilder på polisvåld mot demonstranter i sina kanaler.
Fouzi Lekjaa, som utöver ordförande för fotbollsförbundet också är Marockos budgetminister, och hans politikerkollegor har under hösten sjösatt flera reformer för att bemöta demonstranterna. I 2026 års budget har motsvarande nära 150 miljarder föreslagits till i sjukvårds- och utbildningssystemet.
Under senhösten har manifestationerna avtagit. Det fotbollstokiga Marocko laddar för fest med ett tungt favoritskap på axlarna. Frågan är vad som händer om landslaget åker ur turneringen före final.
