Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Invasionen börjar 2015; jag minns exakt dagen. Några timmar in på min ex-frus 50-årsdag smäller det till i kattluckan. Inte en gång, utan två.
Jag reser mig hastigt ur sängen, svär och förbannar att jag misslyckats med att få igång luckans chip-funktion.
Jag hämtar ett ännu större vapenslag, vattenslangen.
Det är krig. Min mamma, på tillfälligt besök, vaknar av kattslagsmål i vardagsrummet. Efter några upphetsade minuter får jag in den röda invaderande katten i sovrummet och stänger dörren. Mitt vapen är katternas stora skräck: sopborsten.
Jag hämtar ett ännu större vapenslag, vattenslangen, och gör mig redo utanför dörren med kattluckan. Nu ska grannkatten, som jag numera döpt till Röda faran, få en minnesbeta.
– Öppna!
Min mor öppnar sovrumsdörren och ut kommer Röda faran så snabbt att jag inte hinner se om jag lyckas träffa den med vattenstrålen.
Vi andas ut, men bara tillfälligt. Det visar sig under de närmaste åren att även grannarna, med två katter, har stora problem med den gränslösa röda grannkatten. Slagsmål utbryter. Huvudskador plåstras om.
Kattluckan vågar Röda faran inte använda fler gånger, men en dag när det är varmt och jag öppnat dörren till uteplatsen vänder jag blicken mot ett fönster vid matplatsen och plötsligt … där sitter han! På min fönsterbräda! I mitt vardagsrum!
Vår katt, numera kastrerad och inte alls sugen på att försvara reviret, tittar passivt på.
Jag tar åter fram sopborsten. När jag riktar den mot fönsterbrädan fräser Röda faran högljutt, och hoppar ner först när jag kommit riktigt nära.
Röda faran har hittat en lucka i vår försvarslinje.
Jag vet inte om ni sett BBC:s dokumentär om katternas hemliga liv, där de med forskares hjälp försökte kartlägga hur katter beter sig. Svaret: det fanns inga mönster. Alla gjorde olika. Någon sprang kilometrar i skogen, en annan nöjde sig med en pliktskyldig runda runt kvarteret.
En sak kunde dock forskarna, som satt kameror med nattbelysning på katterna, konstatera: Många går in till andra katter för att äta.
Och en varm dag den här sommaren händer det. Jag hör en tidig morgon ett alltför välbekant plingande ljud från matskålen. Röda faran har hittat en lucka i vår försvarslinje.
Den här gången inser han, när han ser mig, att sopborsten är på gång, studsar mot fönstret som han felaktigt tror är öppet och försvinner därefter snabbt ut genom en öppen dörr.
Eventuella paralleller till den nuvarande situationen i Europa är bara en slump.
Läs mer:
Mats J:s förra kåseri: Grattis Sarah Sjöström, du slapp vända efter 16 meter
Veckans mest lästa kåseri – av Lillebror.
Alla DN:s kåserier finns samlade här.