Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
I sin ansökan beskrev Birgitta Ed, statsminister Ulf Kristerssons fru, jobbet som en ”dröm”. Hon var visserligen inte behörig, men tjänsten utlystes aldrig och Ed anställdes som präst i Strängnäs församling, berättar DN (6/7).
En av kravspecifikationerna för jobbet var att kunna knyta kontakter. Just det får man väl ändå ge Ed.
Jobbet utformades och tillsattes av domprosten Christofer Lundgren, som sitter i en styrelse i Europaskolan – precis som Ed. I samma styrelse sitter också lobbyisten Göran Thorstenson, som är medgrundare till Ed:s Fållöknastiftelse. Biskopen Johan Dalman, som suttit i samma styrelsegrupp för Europaskolan som Birgitta Ed, skrev under beslutet om att förklara henne behörig till tjänsten och är aktiv i Fållöknastiftelsen.
Knyta kontakter, var det ja.
Moderaternas partisekreterare, Karin Enström, stormade – mot DN:s rapportering: ”Det måste finnas en gräns för när en privatperson blir riksnyhet enbart därför att hon är gift med en statsminister”, skriver hon på Facebook. Partikamraten och ministern Anna Tenje ser en ”häxjakt”.
Man hade kunnat påpeka att Birgitta Ed använt Sagerska palatset för möten med både sin personliga stiftelse och tänkte ha Europaskolan-firande där. Att Fållöknastiftelsen lockat volontärer genom att erbjuda nätverk, underförstått med statsministern, som var där och volontärade. Att gränserna mellan privat och offentligt suddats ut av familjen Kristersson-Ed.
Men jag tycker nog att det principiellt intressanta här rör kyrkan.
Bara att misstanken väcks om att statsministerns fru skulle fått en gräddfil till en fin tjänst i en domkyrkoförsamling är illa, som prästen Elisabeth Gerle, docent i etik vid Lunds universitet, påpekar till DN. Förtroendet för kyrkan kan skadas.
Svenska staten och kyrkan hade en offentlig, men halvhjärtad, skilsmässa vid sekelskiftet.
Svenska kyrkan är inte en myndighet, och omfattas därmed inte av krav på att tjänster ska utlysas. Men den är heller inte ett privat företag, eller en helt fristående organisation.
Svenska staten och kyrkan hade en offentlig, men halvhjärtad, skilsmässa vid sekelskiftet; de är fortfarande formellt djupt sammanbundna. Det finns en speciell lag som förbinder kyrkan att vara en folkkyrka, som beskriver hur kyrkan ska vara organiserad och vilken typ av kristendom den är förbunden att predika. Staten tar in Svenska kyrkans medlemsavgift via skattesedeln, liksom begravningsavgiften. Flera politiska partier ställer upp i kyrkovalet. Kungen är av lag bunden att tillerkänna sig svenska kyrkans tro.
Därför är det rimligt att ställa krav på, och granska, Svenska kyrkan hårdare än andra organisationer. Alternativet, för den som vill slippa sådana krav, vore att faktiskt fullborda skilsmässan.
Läs mer:
Max Hjelm: Varför påstår Vänsterpartiet att hela Malmö hatar polisen?
Max Hjelm: Plötsligt står politiker i rad för att rädda alkoholens kyrka
DN:s ledarredaktion: Är Moderaterna så emot ”blandning” att de ogillar fri marknad?