Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
När Sverigedemokraterna växte fram ur kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt i slutet av 80-talet, och dåvarande partiledaren höll tal med nynazisterna i Vitt Ariskt Motstånd som livvakter, hade partiet svårt att attrahera väljare.
Men i mitten av 90-talet gick Jimmie Åkesson med, och tillsammans med sina vänner skulle han omstöpa partiet – och svensk politik.
I det första avsnittet av den nya SVT-dokumentären ”Sverigevänner – ett partis historia” berättas hur Åkesson var med och skrev om partiprogrammet i det andra millenniets början, och införde begreppet ”öppen svenskhet”. Det låter fint. Visst inbjuder orden till tankar om en välkomnande nation?
Samtidigt har partiets företrädare visat att i praktiken blir aldrig en invandrare mer för dem än just en invandrare. Att SD inte är så intresserat av att invandrare ska stiga in i svenskheten, som av att de ska stiga ut ur Sverige.
Under senaste EU-valet använde partiet ett videoklipp på en person med utomeuropeiskt ursprung som skrek, för att göra en poäng av att Europa borde bygga murar. Det spelade ingen roll att mannen i klippet precis skyddat människor från en knivbeväpnad person, och jobbade som specialpedagog.
En kvinna som bär svensk folkdräkt och slöja? ”Våldtäkt på Sverige” (enligt partitoppen Richard Jomshof).
Högt uppsatta politiker som debatterar kulturkanon i statstelevisionen? Det viktiga är deras ursprung (enligt partistyrelseledamoten Jessica Stegrud).
Att nationstillhörighet är kopplat till ursprung, släktled och blodsband är något som även Jimmie Åkesson återkommit till flera gånger i offentligheten under det senaste året.
Han älskar Sverige för att det är en plats där svenskar har ”exklusiv rätt att vara just svenskar. För att det är det land som mina förfäder byggt”.
Den öppna nationalismen sluter sig.
Den öppna nationalismen sluter sig.
Åtminstone retoriskt, för rent sakligt har öppenheten aldrig varit mer än en läpparnas bekännelse för sverigedemokrater.
Om vi återvänder till partiprogrammet där ”öppen svenskhet” deklarerades i början av 2000-talet, förklarades ändå att det kan ta flera generationer att bli svensk, att nationstillhörighet kräver ursprung – och att man bara är svensk om andra uppfattar en som det. Och SD:s toppskick gör gång på gång tydligt vad deras uppfattning är.
I dokumentären sammanfattar den framlidne, tidigare politiska redaktören för DN, Per Svensson, det bra: Det är svårare att komma in i SD:s svenskhet än att antas på balettakademi.
Och svårare ska det bli.
Samtidigt som återvandringsbidraget trappas upp förklarar Åkesson att det inte ska vara lika lätt att leva i Sverige som ”icke-anpassad” (GP 17/11). Klarspråk: den som står utanför samhällsgemenskapen i dag ska få det sämre. I stället för att få hjälp att bli integrerad, ska man segregeras och få klart för sig att man inte hör hit. Sedan uppmanas att lämna.
Och detta ska kallas öppen svenskhet?
Läs mer:
Max Hjelm: Alexander Ernstberger är oemotståndlig – men farlig
DN:s ledarredaktion: Gillar Åkessons gamla vän Hitler? Det hade han ingen aning om!
