Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Mindre än en tiondels millimeter och genomskinlig. Den ser obetydlig ut men har makten över liv, kondomen. Just därför har den – eller snarare kostnaden för den – blivit en snackis i Kina, sedan Kommunistpartiet valde att höja skatten på kondomer vid årsskiftet. Prishöjningen anses vara en del av diktaturens försök att få fler att föda barn.
Landet står nämligen inför en kris: Under måndagen kom nya siffror som visar att 2025 utgjorde fjärde året i rad då fler dog än föddes i Kina.
Dalande födslotal är en utmaning världen runt, men för Kina är problemen särskilt akuta. De väntas bland annat ha 400 miljoner människor som passerar 60-årsstrecket 2035 och har ett dåligt finansierat pensionssystem.
Om kondomskatten mest är en tarvlig småreform så är den ändå en del av ett större paket
Om kondomskatten mest är en tarvlig småreform så är den ändå en del av ett större paket. Partiet har försökt öka födslotalen genom pengacheckar till föräldrar, president Xi Jinping talar om att skaffa barn som något patriotiskt. Den officiella linjen har ändrats från att välkomna kvinnor i arbetskraften, till att se det som att de hör hemma i hemmet. På sociala medier har flera kvinnor vittnat om att lokala tjänstemän ska ha ringt upp dem och frågat om bland annat deras menscykel.
Att den kinesiska maktapparaten först drev på för en ettbarnspolicy, och nu ser sig nödgad att få folk att skaffa fler små framtida arbetare, visar på den praktiska omöjligheten att detaljplanera fram ett rikt och gott samhälle. Att Kinas styre känner sig bekvämt och berättigat att ge sig in i folks privatliv visar på den ideologiska vidrigheten i ett sådant system.
Ibland har folk i väst bländats av Kinas höga tillväxtssiffror och billiga elbilar, och sett landet som föregångare. Men en diktatur är aldrig något att avundas. Landets värsta sidor syns i saker som arbetsläger för och sterilisering av minoriteter, fängslande av opposition och censur.
Men samma idé som leder till de yttersta inskränkningarna ligger bakom intrång i privatlivet hos var och en, genom bestämmelser om var kvinnor hör hemma, förhör om menscykler och höjd kondomskatt. I grunden handlar det om att de ser människorna som till för staten, snarare än staten som till för människorna.
Läs mer:
Max Hjelm: Kulturprofiler kan inte skylla allt på regeringen
Amanda Sokolnicki: Donald Trump tvingar fram en splittring i svensk höger
















