Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Talmannen Andreas Norlén börjar anta nästan mytiska proportioner, en snäll och mänsklig version av Bigfoot och Yeti. Det har funnits stunder när ett helt pressuppbåd undrat: Kommer han att visa sig?
Han har en stor uppgift, förstås – att lotsa partierna till att bilda regering. I skrivande stund, en och en halv månad efter riksdagsvalet, har väldigt lite hänt.
I måndags lämnade Elisabeth Thand Ringqvist (C) tillbaka sonderingsuppdraget. Därefter var talmannen tyst till torsdag eftermiddag, då han presenterade sitt nya drag: Thand Ringqvist ska utsättas för en statsministeromröstning på tisdag. En hon alldeles säkert kommer förlora. Därefter går turen vidare.
Men ännu ingen tydlig regering i sikte.
Nu är Norlén främst en symbol, det är partierna som till syvende och sist måste bilda regering. Många har varit oroliga att 2018 ska upprepas, då det tog 134 dagar tills regeringsfrågan löstes.
Det har kommit påpekanden från olika håll: partierna beter sig omoget, borde skynda på, skärpa sig, och så vidare. Ingen nämnd, ingen glömd.
Och visst, väntan är inte så värdig. Men kanske borde man passa på att njuta medan man kan av andningspausen?
Kanske borde man passa på att njuta medan man kan av andningspausen?
Tanken slog mig när jag nyligen såg teatergruppen Hjärter Fems pjäs ”Exil i Hello Kitty City”, på Teater Brunnsgatan 4. Uppsättningen är en slags omarbetning av Samuel Becketts ”I väntan på Godot”. Då Beckett förbjöd kvinnor från att spela figurerna i hans pjäs har dramakollektivet, lite halvbusigt, skrivit en egen version där kvinnor tar huvudrollerna.
Genom föreställningen sitter de två huvudpersonerna och väntar på en kille vid namn Daniel. Ibland är den ena på väg att ge upp, men de håller ut. Daniel kommer nog snart, intalar de sig.
Det är nästan exotiskt, denna väntan. Vi lever ju i en tid när allt går så fort.
80 procent av svenskarna har haft en utestående betalning hos Klarna – kreditbetalningar så att man inte behöver spara shopping till löningsdagen. Snabbleverans för att få paketet direkt. Med strömningssajter tvingas vi inte vänta på att en film på tv ska börja.
I en så snabbrörlig tid kanske det inte är så fel att försöka njuta av väntans dagar?
Om inte annat för att man inte vet vad som händer när skeenden väl drar igång.
Till skillnad från den ursprungliga ”I väntan på Godot” så slutar faktiskt ”Exil i Hello Kitty City” med att personen de väntar på kommer. Daniel strosar in på scen, och vad sker? Tjejerna pepparsprejar honom i panik, psykar honom, de når varken fram till Daniel eller varandra.
Man blir så ofta besviken.
Läs mer:
Max Hjelm: Högern har fastnat i ett heligt krig mot år 2014 – och det enda vapen de har är en hammare
Max Hjelm: Avhumaniseringen underlättas när krigets offer görs osynliga i Gaza
DN:s ledarredaktion: Borgerligheten ser ut som hycklare när de ger partivänner välbetalda jobb
Max Hjelm gästar veckans avsnitt av podden ”Kära dagbok” och pratar om detta tema, lyssna gärna!