Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Från den maskerade Gällivare-duon Hooja till Robert Gustafssons Rolandz – Pantamera har genom reklamlåtar lyckats göra återvinning till en del av den svenska folksjälen. I dag verkar varumärket stå för halva Sveriges komikerkårs inkomster genom sketcher i sociala medier. Det är lätt att få känslan av att återvinning är en vinnande melodi för svensk del.
Och vi är duktiga på sopsortering, men vi är inte ett land som utklassar alla andra. Sverige måste nu enligt EU-krav fördubbla andelen förpackningar som materialåtervinns till 2030.
Vad som dock är något av en folksport är att skapa nitiskt hård lagstiftning. Där springer vi varv kring andra. Minns du för ett par år sedan då svenska kommuner bestämde sig för att EU förbjudit majbrasor – men det var bara deras egen onödigt stränga tolkning. Vår inofficiella nationalsång borde inte lyda ”vi måste panta mera” utan ”överimplementera”.
Från och med 2027 införs ett nytt system baserat på EU-lagstiftning: ”fastighetsnära insamling”. Alla ska kunna sortera plast, papper, metall och glas i direkt anslutning till sitt hem. Tanken – att göra det lättare att slänga rätt – är god. Men i ett reportage i SvD beskrivs hur tokigt det kan bli i verkligheten (9/2).
Träd, rosor och cykelparkering riskerar att ryka.
En förening på Norr Mälarstrand i Stockholm har inte plats för soprum i husen, och behöver därför bygga sopkärl utomhus. Träd, rosor och cykelparkering riskerar att ryka. Detta trots att det redan finns en återvinningsstation 100 meter från föreningen.
Om det varit så att svenskar vägrat att återvinna på grund av en sträcka som Usain Bolt sprungit på 9,58 sekunder så behövs nog en motivationskurs snarare än fler sopkärl.
Christofer Fjellner (M), oppositionsborgarråd i Stockholm, kallar det som genomförs för en ”pappersprodukt utan kontakt med verkligheten” och tillägger: ”Jag tycker att det är mycket, mycket rimligare att vi rustar upp och utökar gemensamma återvinningsstationer, än att trycka ut mer ansvar på den enskilda fastighetsägaren” (SvD 18/2).
Han har rätt. De föreningar och hyresvärdar som kan sätta in avfallsstationer i husen kan med glädje göra det, men där det blir krångligt, fult, redan är trångt?
Kommuner bör implementera den fastighetsnära insamlingen med förnuft, vilket rimligen innebär att vara generös med undantag där nackdelarna överstiger fördelarna.
Alternativet är städer fyllda av fler soptunnor än träd. Och det kan väl knappast vara någons drömvision för en grön, hållbar stad.
Läs mer:
Max Hjelm: Semmelbilden får mig att känna mig dum i huvudet
Max Hjelm: Kommer mannen med Bibeln att segra över Donald Trump?
