Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det kan inte vara en enkel sak att vara medborgare i ett land som befinner sig i krig, särskilt inte ett brottsligt erövringskrig. Men i sitt starka Sommarprogram löser den ryska historikern Alexandra Polivanova dilemmat genom ett glasklart avståndstagande från Rysslands anfallskrig och förryskningsförsök i Ukraina.
Det är en moralisk hållning som vore nyttig för såväl ryssar som Putinförstående svenskar att lyssna till.
Sorgen över det som har hänt i hennes land är en del av hennes program och där gör hon en koppling till barnkultur, som hon ägnat sig åt mycket.
Hon berättar om en händelse som skulle ha skakat även den hårdhudade, och som avtäcker den märkliga kombinationen av brutalitet och kulturintresse i Ryssland. Ett dussin säkerhetspoliser stormade Polivanovas lägenhet, rev runt bland hennes tillhörigheter och beslagtog en mängd dokument. Hennes brott: aktivitet i människorättsorganisationen Memorial, som grundades för att belägga övergreppen i det totalitära Sovjetunionen och sedan också i det nya Ryssland.
När han upptäckte ett avtal om att Polivanova översatt de svenska barnböckerna Pettson och Findus utbrast han att han älskar dem
Det fick Putins regim att brännmärka henne som ”utländsk agent”. Hon har följaktligen valt att bosätta sig i Polen.
Bland de papper som gendarmerna konfiskerade fanns en kopia av ett diplom för Nobels fredspris, som Memorial tilldelats 2022. Mer oväntat var att insatsstyrkans chef, försedd med svart ansiktsmask, visade några drag av mänsklighet. När han upptäckte ett avtal om att Polivanova översatt de svenska barnböckerna Pettson och Findus utbrast han att han älskar dem. Sedan vidtog ett samtal om den populära bokserien.
Polivanova hyllar den demokratiska öppenheten i den svenska barnkulturen, i motsats till dagens ryska. Den, anser hon, präglas av orwellskt ”dubbeltänk”: Enligt lag får inget om droger, identitet eller sex förekomma.
Hon ser samma ”dubbeltänk” i synen på historien: många ryssar känner sig personligen angripna om Stalintidens terror tas upp till diskussion. Mycket klokt förklarar hon att vad som får sägas eller inte sägas om de sovjetiska förbrytelserna påverkar demokratin och situationen för de tusentals politiska fångarna i Putins Ryssland.
Läs fler Sommarkommentarer:
Linus Larsson: Martin Petersons berättelse om censuren av Platon är svindlande
Samuel Levander: Andreas T Olsson bjuder in till ”melankomisk” matiné














