Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Donald Trump har redan brutit mängder av vallöften – det viktigaste att inte starta nya krig i avlägsna länder. Men i anfallet mot Iran tvekar han att sätta in amerikanska arméförband. Det är vad som snabbt skulle få ayatollornas regim på fall. Med enbart flygbombningar och missiler är det svårare, om inte omöjligt.
För det krävs markstyrkor, som helst inte är amerikanska, även om Trump inte har uteslutit det.
Att USA nu har börjat förhandla om en kurdisk insats i Iran är ett tecken på att Trumps administration planerar nästa fas i kriget.
Enligt CNN har Trump ringt upp iranska kurdledare för att diskutera den amerikanska operationen i Iran och hur USA och kurderna skulle kunna samarbeta.
Enligt flera källor är en tanke att peshmerga, kurdiska krigare, med amerikanskt och israeliskt stöd ska gå in över den irakisk-iranska gränsen, bekämpa regimens militär och säkerhetsstyrkor och ta kontroll över ett område i västra Iran. Där kan de hålla iransk militär och det islamiska revolutionsgardet (IRGC) bundna, vilket ger utrymme för ett folkligt uppror i andra delar av landet.
Infrastrukturen finns delvis på plats i norra Irak, där ett antal kurdiska miliser opererar i det självstyrande Kurdistan. USA har militärbaser utanför den regionala huvudstaden Erbil, som ligger 15 mil från gränsen till Iran. Utöver det har CIA och USA:s specialstyrkor sedan länge en bas i närheten av staden Sulaymaniyya.
Från kurdiskt håll har inga bekräftelser kommit på att man är redo att ge sig in i kriget i Iran. Inte heller USA har fattat det slutliga beslutet om att stödja en kurdisk insats.
Om det blir en sådan insats kan den dröja. Visserligen säger en kurdisk tjänsteman till den Londonbaserade webbsajten Middle East Eye att väpnade grupper ska delta i en markoperation ”under de kommande dagarna”.
Men en ledande kurdisk säkerhetskälla säger till samma publikation att ”tiden ännu inte är här” för en kurdisk militär insats. Ett angrepp över gränsen till Iran kräver förberedelser, träning och beväpning av gerillasoldaterna.
Att det kommer att ta tid kan också bero på interna motsättningar bland de iransk-kurdiska oppositionspartierna i exil. Alla är inte hänförda över att gå ihop med USA och Israel. Några är separatister.
Iran är en etnisk mosaik, där perserna dominerar med drygt 60 procent av invånarna.
Det är inte heller givet att en väpnad kurdisk intervention skulle tas emot med entusiasm av andra iranier. Att en fraktion – bestående av en etnisk minoritetsgrupp – går in i den väpnade konflikten med utländskt stöd är inte den bästa förutsättningen för nationell enighet.
Men en vecka före USA:s och Israels anfall gick fem av dessa partier samman i en politisk koalition för att störta den islamistiska regimen i Teheran.
Iran är en etnisk mosaik, där perserna dominerar med drygt 60 procent av invånarna. De andra etniska grupperna är utsatta för kulturellt och politiskt förtryck. Näst störst är den turkspråkiga azeriska gruppen med cirka 20 procent av befolkningen. Tio procent är kurder, alltså närmare tio miljoner, den bäst organiserade folkgruppen.
Kurderna har flera gånger hjälpt amerikanerna, men blivit bondeoffer i det större geopolitiska spelet.
Under Irakkriget 2003 kämpade peshmerga och USA tillsammans mot Saddam Hussein. Senare bidrog kurdiska styrkor till att besegra IS i Syrien. Men med Trump tillbaka i Vita huset övergavs kurderna och de förlorade sitt självstyre i östra Syrien. Det sveket är kanske inte det sista som kurderna har utsatts för.
Läs mer:
Fem saker du behöver veta om krisen i Mellanöstern
Bombar vid gränsen – efter uppgifter om plan med kurdiska styrkor
















