De skandinaviska länderna borde fokusera mer på försvaret av Finland, anser Håkan Edström, professor i militärstrategi vid norska Luftkrigsskolen i Trondheim och docent i säkerhetspolitik och strategi vid Försvarshögskolan i Stockholm.
– Vi kan göra mycket, mycket mer. Men det kräver också att Finland faktiskt öppnar upp, säger Edström.
Finlands synpunkt har länge varit att de egna styrkorna ansvarar för försvaret av det finska territoriet. Därmed är de inte heller tillgängliga för att understödja Nato utomlands.
– Det har senare luckrats upp, men Finland måste också visa att man är beredd att ta emot hjälp, säger Edström.
Svenska Jas Gripen-jaktplan deltar för tillfället i övervakningen av det finska luftrummets integritet, samtidigt som den svenska korvetten HMS Helsingborg patrullerar i Finska viken under den finska marinens ledning.
Samtidigt har Sverige bestämt sig för att skicka ett Patriot-luftvärnsbatteri till Polen, för att ersätta ett nederländskt luftvärnsbatteri som skyddat materieltransporter till Ukraina. Ytterligare 100 soldater från Luftvärnsregemente 6 deltar i insatsen.
Edström anser att Sveriges fokus delvis ligger i fel riktning. De baltiska länderna och Polen ligger under Natos operativa högkvarter Brunssums ansvarsområde, medan Danmark, Norge, Sverige och Finland lyder under Natos operativa högkvarter Norfolks kommando.
– Vi som småstater kan inte vara allt. Sverige som trots allt är en frontstat väljer att skicka luftvärnssystem till Polen. Varför gör inte medlemsstaterna under Brunssum det?
Finland saknar för närvarande luftvärnssystem som Patriot, som kan bekämpa ballistiska robotar av den typen som Ryssland använt för att terrorisera Ukraina.
Nyligen avslutade Sverige ytterligare en övning för att försvara Gotland, den här gången tillsammans med tyska styrkor. Gotland beskrivs av generalmajor Stefan Sandborg, ställföreträdande chef för Försvarsmaktens operationsledning, som ”nyckeln till Östersjön” på grund av dess strategiska läge.
– Jag tycker fokuset på Gotland riskerar att bli en konceptuell gökunge. Vi borde fokusera mer på Norden. Vi borde fokusera mer på Finland, säger Edström.
Gotland, Åland, Suwalkikorridoren mellan Belarus och den ryska exklaven Kaliningrad samt Narva utpekas ofta som potentiella mål för ett begränsat ryskt militärt angrepp. Edström anser att diskussionen delvis haft fel fokus.
Den ryska militärens kapacitet är begränsad på grund av kriget i Ukraina, så Kreml skulle förmodligen leta efter områden där Ryssland har en rimlig styrkebalans mot Nato. Baltikum och Polen är relativt väl förberedda med framskjutna Nato-styrkor, övervakning av luftrummet och förmåga att snabbt skicka förstärkningar.
– Men Norra Finland är ju relativt oförsvarat, säger Edström.
Nato har nyligen grundat FLF Finland, en framskjuten styrka i norra Finland. Bataljonsstridsgruppen är baserad i svenska Boden.
– De är ju inte ens grupperade i Finland. De är ju i Sverige, säger Edström.
Ryssland har som vana att hitta på en förevändning för militärt angrepp, exempelvis genom att hävda att det handlar om en förebyggande attack. I Norra Finland skulle Ryssland kunna påstå att man behöver skydda militärbaserna på Kolahalvön.
– Ryssland känner förstås till Finlands militära kapacitet, så det är inte så enkelt att göra något mot Finland heller, säger Edström.
Åland har ofta pekats ut som ett potentiellt mål i Östersjön. Demilitariseringen är en utmaning för försvarsplaneringen. Ryssland skulle enligt Edström absolut kunna se en ensidig upphävning av demilitariseringen som en förevändning för en konflikt.
– Det sägs att vi inte ska provocera Ryssland, men frågan är hur mycket Ryssland får provocera oss. I något skede måste vi sluta tassa runt den här ryska björnen, som inte längre är en björn, utan snarare en ekorre, säger Edström.
Enligt Edström skulle tidpunkten i princip vara gynnsam för att upphäva demilitariseringen, då Ryssland är försvagat av kriget i Ukraina. Om Ryssland skulle komma ut ur kriget som vinnare, starkare än förut är det definitivt för sent.
– Är du svag gentemot Ryssland har du redan hamnat i ett underläge, säger Edström.
Diskussionen i Europa handlar ofta om de svaga punkterna, som Ryssland kan utnyttja. Det understryks exempelvis hur lite operativt djup det är i de baltiska länderna.
Edström anser att det inte lönar sig att låsa sig fast vid olika scenarier. Han påpekar att det exempelvis bara är 20 mil mellan ryska Kandalaksha och finska Salla.
– Varför tänker vi hela tiden defensiva operationer? Tänk offensivt. Tänk om vi skulle skära av Kandalaksha-korridoren. Det skulle bli väldigt svårt för Ryssland att förstärka Kolahalvön om Murmanskbanan var avskuren, säger Edström.
Finland och Sverige skulle också exempelvis kunna blockera Finska viken med sjöminor, sjömålsrobotar och ubåtar så ryska fartyg inte når hamnen i Sankt Petersburg. Sjötrafiken till staden är helt oersättlig för Ryssland.
– Vi måste kunna visa att vi inte bara har förmåga att försvara oss, utan förmåga att gå till motanfall och utföra offensiva motåtgärder. Det är en del av avskräckningen.
Läs mer: Sverige skickar Patriotsystem till Polen