Modeskaparen Petra Fagerström: ”Att bli besatt är absolut ett personlighetsdrag jag har”

Ett stenkast från St Paul’s Cathedral intar nålar, saxar, mönster och tyger det rektangulära rummets långsmala arbetsbord. Från ateljéns halvmånefönster hörs dämpad stadstrafik.

När DN möter Petra Fagerström har hon momentum. Det är bara några dagar kvar till presentationen av hennes höstkollektion på London fashion week, och det är första gången hennes namn är listat på modeveckans officiella schema.

– Jag skulle ljuga om jag sa att pulsen slår i normal hastighet just nu, säger Petra Fagerström med ett skratt.

– Samtidigt behöver jag sy i lugn och ro, det här går inte att stressa fram. Dagarna i ateljén är många och långa. Men det gör mig inget. Det är det här jag lever för.

De senaste åren kan klyschigt nog beskrivas som en framgångssaga för den svenska designern. Hon har blivit en branschsnackis, någon att räkna med, någon som många förväntar sig något av. När hon för ett år sedan avslutade sin masterutbildning på modeskolan Central Saint Martins i London innebar det ett officiellt startskott för det egna märket, vars plagg går att hitta hos inflytelserika butiker som Dover Street Market i Paris och 10 Corso Como i Milano.

Under studietiden tilldelades Petra flertalet tungviktspriser, och just nu är hon semifinalist i LVMH prize – ett av världens mest prestigefyllda priser för unga designers (där vinsten innebär 400 000 euro och ett skräddarsytt mentorskap). Förra året stod Ellen Hodakova Larsson som vinnare, som första svensk någonsin.

Hajpen kring Petra Fagerströms design härrör från plaggens kombination av hantverk och tech. Genom medel som digitala tryck och handsydd plissering skapas ett mode som bär på både människa och maskin, händer och tangenter. Hon pushar tekniker och skapar egna sådana, exempelvis det redan etablerade signaturhantverket lentikulär plissé. Något hon fick namnge själv eftersom det inte hade utförts tidigare. Plissén möjliggör en lek med kontraster, då den inspireras av vykort vars framsida skiftar när de vinklas. Beroende av betraktarens placering tillåts en klänning pendla mellan prickigt mönster och en naken kropp iförd stringtrosor och tatueringar.

– Tekniken skapar en rätt konstig relation med nuet och parallella världar. Tv-spel och animeringar samsas med måleri och timmar av handarbete. Även om ytan kan se genererad ut är plagget djupt mänskligt, och spänningen däremellan håller leken vid liv. Jag siktar jämt mot nästa kreativa höjd.

Märket utmanar även i materialval. Hittills har hon främst skapat i resttyg och upcyclat (till exempel förbrukade fallskärmar) och hon letar kontinuerligt efter leverantörer i frontlinjen. En av dem tillverkar fuskpäls av hampa och majs.

Under uppväxten hittas Petra Fagerström mest i ishallen vid Landvetter. Konståkning är nämligen göteborgarens allra första kärlek. Hon lär sig sy sina egna tävlingsklänningar (”smink och fina outfits bidrog till sportens dragningskraft”) och fäster paljetter på rad efter egenritade mönster. Utanför rinken finns ett intresse för kläder. Främst för dess makt att få en att smälta in – och sticka ut.

– Jag insåg i tidig ålder att jag inte var konventionellt attraktiv. Det var skitjobbigt, som barn vill man ju bara passa in. Men vid något tillfälle fattade jag ett beslut: jag kanske inte är sötast eller snyggast, men jag kan vara cool, jag kan göra min egen grej. Och jag vann tillbaka mitt eget narrativ.

Kläder blir hennes navigeringsverktyg. En dag framför datorn 2013 upptäcker hon designern Nicolas Ghesquière och hans kollektioner för Balenciaga. Hon förundras. Modevärlden öppnas.

– Efter det var det no turning back. Jag sa hejdå till konståkningen och dök in för att lära mig allt om modedesign. Att bli besatt är absolut ett personlighetsdrag jag har, säger hon med ett leende.

– I mitt eget liv har jag använt mode för att bygga självförtroende och självkänsla. Om jag i dag kan skapa plagg som utstrålar samma anda för någon annan, då är jag på rätt väg.

Kvällskurser på Tillskärarakademin och en sommar i Paris leder till vidare modestudier. Hon praktiserar på Acne, får jobb på Balenciaga, men inuti gnager en idé om en fiktiv kvinna hon vill designa för. En kvinna som i dag står som hörnsten för märkets identitet.

– Modet känns väldigt konservativt och nostalgiskt just nu. Det figurerar ju också en renhetskultur med termer som clean girl som uppmuntrar oskuldsfullhet i uttryck och sexualitet. När jag startade märket hade jag visionen att när modellen går längs runway ska man se en kvinna som tycker om att gå ut, att läsa, gå på teater, äta, ha sex. Det är en kvinna med intressen, med pondus. En kvinna som lever.

Höstkollektionen navigerar kring press och prestation. Kvinnan som Petra Fagerström skapar ser hon också upp till.

– ”Vad hade hon gjort i den här situationen?” tänker jag rätt ofta. Hon är någon jag aspirerar att bli. Vi växer med varandra.

Sista preppen inför debuten är i full gång. De senaste dagarna har Petra Fagerström ringt hit sina vänner som agerar extra par hjälpande händer, och tillsammans lyssnar de på musik, beställer mat, stannar sent. Designern trivs i London, och är mån om att resan med märket ska bli mer än bara en sprint.

– Jag vill inte vara en designer som snabbt får uppmärksamhet för att gå vidare till ett etablerat märke. I’m in it for the long run.

Om en stund lär vännerna valsa in genom dörren på nytt. Petra Fagerströms puls är, medger hon, fortsatt förhöjd.

– Det är mycket att tänka på men jag tänker aldrig klaga. När jag lämnade ishallen var min största dröm att få ett jobb som modedesigner. På en vind någonstans i Göteborg ligger mina allra första försök till plagg och dammar. Så det här… Det överskrider redan all förväntan.