Hösten har varit hektisk för Elefantöra. Fler och fler tonsättare och orkestrar vill samarbeta med den inkluderande ensemblen. I november utforskade gruppen elektronisk dansmusik tillsammans med Gageego och Helsingborgs symfoniorkester under ledning av Hans Ek. Nu närmast väntar en konsert i Berwaldhallen med Sveriges Radios symfoniorkester på initiativ av dirigenten Esa-Pekka Salonen.
– Konsten och det som händer på scenen har inga begränsningar. Det är som rymden, den tar aldrig slut. Där kan du göra precis vad du vill. Men det är svårt att hitta ett hotell som funkar för någon som sitter i stol, säger musikern Ewe Larsson och konstaterar att barriärerna för många musiker med funktionsnedsättningar framför allt finns runtomkring.
Han har en cp-skada sedan födseln, har varit rullstolsburen sedan barnsben och lärde sig spela piano på fritids, främst på gehör. För att han ska kunna medverka i en konsert är det mycket som ska klaffa, alltifrån utrymningsvägar till just hotellrum.
Tillgänglighet är något som ofta finns på papperet, men som alltför sällan fungerar i praktiken. Och om perspektivet finns med i scenkonstsammanhang gäller riktlinjerna i regel ur publiksynpunkt, men sällan eller aldrig för medverkande. Att få vara med och påverka medvetenheten i dessa frågor är en minst lika stor behållning för Ewe Larsson som själva musikskapandet. Han hade ett vanligt kontorsjobb som handläggare när han fick tips om att Share Music sökte en fast anställd musiker till Elefantöra, chansade och fick jobbet.
Ensemblen spelar framför allt på Ipads med olika digitala verktyg för musikskapande. Däribland tonsättaren Jesper Nordins interaktiva kompositionsteknologi Reactional music (tidigare Gestrument), där handrörelser styr komponerandet eller framförandet av musiken.
– Vi brukar säga att vår Ipad är som vår fiol, säger Ewe Larsson.
Tillsammans med solisten Rick Stotijn kommer Elefantöra bland annat att framföra Jesper Nordins kontrabaskonsert ”Solid ground (4th retrospective)” som uruppfördes med Västerås sinfonietta i fjol.
– Det som sker där är att jag livesamplar Rick i realtid under verkets gång. Sedan manipulerar jag materialet och spelar upp det, förklarar Ewe Larsson.
Att Reactional music-teknologin även skulle kunna användas av människor med olika slags funktionsnedsättningar var en tanke som slog Jesper Nordin relativt tidigt under utvecklingsprocessen. Han fick, som han säger, en ”aha-upplevelse” när han för första gången testade tekniken med rörelsesensorer på elektronmusikinstitutet Grame i Lyon.
– Sedan hade jag hört talas om Share Music eftersom jag har en gammal gymnasiebekant som sitter i rullstol sedan födseln. När de hörde av sig kändes det som en väldigt självklar matchning, berättar Jesper Nordin.
Han tror att hans egen inställning till att göra musikskapande mer tillgängligt har att göra med hur han själv kom in i den nutida konstmusiken först i vuxen ålder och till en början utan större kunskaper i genren.
– Det finns något väldigt häftigt i att ge folk verktyg som gör att de kan möta nya saker. Som med Instagram, helt plötsligt känner man att man är en fotograf fast man kanske inte hade testat att ta bilder tidigare. Det kan ju väcka ett intresse. Reactional music-teknologin handlar både om att sänka tröskeln för att kunna testa saker, men också om att höja ribban med nya möjligheter, säger Jesper Nordin.
Share Music är från början ett brittiskt koncept som verksamhetschefen och konstnärliga ledaren Sophia Alexandersson kom i kontakt med i mitten av 90-talet. Sedan 2002 har man haft verksamhet i Sverige, och man arbetar med ”hela ekosystemet”: från att möjliggöra musikskapande för fler redan i skolan till repertoarutveckling på professionell nivå. I projektet Viaductus har Share Music & Performing Arts, tillsammans med Skånes dansteater och Moomsteatern, nyligen genomfört en intervjustudie, där blivande och professionella konstnärer med funktionsnedsättningar delar sina erfarenheter.
Sophia Alexandersson understryker att funktionsområdet är brett. Det omfattar såväl fysiska som intellektuella funktionsnedsättningar och därför varierar barriärerna från person till person. Vad många kanske inte heller tänker på är att en funktionsnedsättning kan drabba vem som helst när som helst på grund av sjukdom eller olycka.
– Funktionsnedsättningar är på något sätt en del av livet, konstaterar Sophia Alexandersson som menar att vi i dag är dåliga på att se att det finns ett konstnärligt värde i sådana erfarenheter.
Det handlar, som hon säger, om både representation och identifikation. Men också om normalisering, alltså en arbetsmiljö som gör det möjligt för musiker med olika förutsättningar att gå in i en helt vanlig produktion och jobba tillsammans med en dirigent som Esa-Pekka Salonen.
– Scenen är en bild för samhället i stort. Det som är så fint är att det här inte är en konsert som handlar om funktionsnedsättningar, utan om hur man skapar en inkluderande repertoar.
Läs mer om scen och klassisk musik
