Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Under Fatahs åttonde partikongress i Ramallah på Västbanken hamnade alla andra frågor – Gazakriget, den ekonomiska krisen, bosättarvåldet – i skuggan av tronföljdsdramat. Yasser Abbas har inga kända politiska kvalifikationer. Han är mångmiljonär, kanske miljardär, men det råder delade meningar om hans affärssinne – mycket av det han äger fick han till skänks via importmonopol och andra favörer.
Presidenten, som hittills inte ansträngt sig för att bana väg för sönerna Tarek och Yasser, är plötsligt mycket ivrig att säkra familjens grepp om makten – och om väldiga tillgångar, många oredovisade. Mahmoud Abbas vet att den dag han lämnar det jordiska så kommer hans efterträdare att utsättas för intensiv press – från folket; från EU – att granska familjen Abbas förmögenhet och konfiskera vad som rätteligen hör till staten.
DN har genom åren rapporterat om fantastiska skumraskaffärer knutna till presidenten, där allmänna medel och insamlade välgörenhetspengar – till bibliotek, cancersjukhus och barnhem – försvunnit spårlöst. Sådan svindel har slitit hårt på presidentens image och legitimitet.
Mahmoud Abbas uppskattas av EU för sin fredlighet och för sin insats i kampen mot Hamas och andra terroriströrelser. Men på hemmaplan regerar han med vapenmakt. Häromdagen, då Läkarförbundets chef hotade med strejk om inte uteblivna löner betalades ut, greps han.
En tidigare Fatah-aktivist på Västbanken säger till DN:
– För ett par månader började vi se Yasser allt oftare i den statliga tv-kanalen. Han, som inte gillat rampljuset, började yttra sig dagligen. Inte om något konkret, utan om ”folkets öde” och ”den palestinska kampen” … de vanliga slagorden. Det var tydligt att något var på gång.
Nästa steg i Yasser Abbas upphöjelse är redan inplanerad: omröstningen till posten som centralkommitténs ordförande. De som väntats göra upp om presidentskapet efter Abbas är underrättelsechefen Majed Faraj, vicepresidenten Hussein al-Sheikh, Hebronregionens Fatah-ledare Jibril Rajub och den landsflyktige, Emirat-stödde Muhammad Dahlan. (Den mest populäre Fatah-ledaren, den i Israel fängslade Marwan Barghuti, är ur leken.) Kommer alla dessa att finna sig i att en utböling utan meriter hoppar förbi dem i kön? Ingen av dem har protesterat öppet, men det är givet att det pågår febrila rådslag bakom kulisserna.
Yasser Abbas har ingen egen makt, ingen egen popularitet. För att ta hem spelet måste han ta kontroll över den 30 000 man starka säkerhetsapparaten och vinna dess förtroende. Han måste hinna göra detta under faderns beskydd – i samma ögonblick Mahmoud Abbas försvinner kommer konkurrenterna att kasta sig fram.
Det israeliska säkerhetsetablissemanget, som samarbetar intimt med självstyrets styrkor, är belåtet med Abbas, som i 20 år hållit Israel fritt från självmordsbombare. Men Israels regering, och framför allt finansminister Bezalel Smotrich, arbetar för att avskaffa självstyret och återgå till den direkta ockupation som rådde fram till 1994, utan någon politisk roll för palestinierna. Israel för sedan 1994 över moms- och tullintäkter på motsvarande 2,5 miljarder kronor till Ramallah varje månad – stommen i självstyrets budget. Smotrich fryser sedan snart ett år de pengarna – därav de obetalda lönerna i palestiniernas offentliga sektor.
Läs mer:
Nathan Shachar: Irankriget slår Trumps fredsvision för Gaza i spillror
