Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I veckan gav Israels premiärminister Benjamin Netanyahu order om att bomba ett flygfält i norra Syrien där Turkiet hade påbörjat reparationsarbeten. Oppositionsledaren Özgür Özel vände sig under ett tal i Trabzon under veckoslutet till Netanyahu:
– Vi kämpar hårt mot varandra här hemma, men om någon utifrån kommer och vill dra in oss i sin inrikespolitik, så kommer han att finna 87 miljoner turkar enade.
Özel sade att Netanyahu, ”mördare av palestinska barn”, försöker suggerera fram en kris med Erdogan för att plocka poäng under den israeliska valkampanjen. Den analysen delas också av flera israeliska bedömare, bland annat Netanyahus tidigare försvarsminister och partikamrat i Likud, Moshe Yaalon, som skrev på X efter attacken i Syrien att ”Netanyahu gör allt för att hålla alla fronter öppna och fortsätta kriget så att han ska kunna slingra sig undan ansvar för misslyckandet den 7 oktober 2023”.
Både Netanyahu och hans försvarsminister Israel Katz yttrade sig hånfullt om Erdogan efter attacken mot flygfältet Abu al-Duhur söder om Aleppo, där Turkiet planerat att installera radarsystem och missiler.
– Vi varnade dem, men de tog ingen notis om det, så vi såg till att påminna dem, sade Netanyahu.
Katz sade att ”Erdogan ertappats med fingrarna i kakburken”.
Turkiet ockuperade under Donald Trumps första presidentperiod, och med dennes samtycke, stora delar av norra Syrien. I december 2024 tog de Turkiet-stödda jihadisterna i Idlib i norra Syrien makten i hela landet. Jihadisternas ledare Ahmad al-Sharaa blev Syriens president och backades upp av både Erdogan och Trump. Tidigare i år, med Trumps goda minne och med turkisk hjälp, stormade syriska styrkor Rojava, den kurdiska de facto-staten i nordöstra Syrien.
Både Erdogan och Netanyahu har ofta slagit mynt av främmande kriser för inrikespolitiska ändamål. Erdogan gör det med jämna mellanrum genom att hota Grekland och Cypern. Men kollisionen Israel–Turkiet i Syrien är inte bara en fråga om prestige. Om Turkiet installerar avancerat luftvärn i Syrien så kan Israel inte längre attackera Iran som det gjort hittills. Den syriska regimen, som inte vill råka i alltför stort beroende av Turkiet, håller en kontinuerlig dialog med Israel.
Läs mer:
Emma Bouvin: En olycklig utveckling för ”Mellanösterns enda demokrati”