Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Litteraturen? Njae. Bildkonsten? Inte mycket. Popmusik? Hahaha.
Standup – eller ståupp, som den fotriktiga benämningen lyder – är konstformen som snabbast och mest direkt kommenterar vår spritt språngande idiotiska samtid. Ingen annan scen ger publiken så många perspektiv på det vi brottas med privat, men sällan lyckas formulera eller hitta lösningar på: auktoritetspolitik, kulturkrig, techterror, oligarki, krig, rättsövergrepp och minoritetshat. Här ryms också populärtrender, medieutbud och vardagliga pinsamheter från sociala medier. Något, eller allt på samma gång, får plats på en ståuppscen.
Så har det förstås alltid varit med scenhumorn, men 2025 blev kanske det tydligaste exemplet på dess förmåga att stå mitt i händelsernas centrum. Särskilt i USA – ståuppens hemland – där så många märkligheter, diplomatiskt uttryckt, har sjösatts sedan den 20 januari då landets fyrtiosjunde president installerades och groteskt rika medlöpare hejade på. Något som har gett dess inhemska scenhumorister övermåttan av material att ösa ur och bygga sina föreställningar kring. Helt eller delvis. Något eller allt.
Under året som gick verkade det som om alla ståuppkomiker haft konferens – även de få med konservativ slagsida – och gemensamt bestämt sig för att ta ytterligare ett steg upp på sarkasmernas stege. Allt fler började på allvar slå tillbaka mot dumheterna och mot framväxten av ett argt, humorlöst samhälle. Inte minst har minoriteter av olika slag fått större utrymme: latinos, hbtqi-personer, afroamerikaner, rostbältesrepresentanter och asiater.
Kanske allra mest intressant var att de stora amerikanska strömningsplattformarna – lika opportunistiska som andra medieformer – gladeligen producerade comedy specials som på olika sätt gav den officiella makten allt från halvt inlindade tjuvnyp till stenhårt klarspråk. Från klubbar, teatrar och arenor, i nedslag en kväll eller från långa turnéer, har dessa föreställningar nått en enorm publik.
Därför domineras årets ståuppströmningslista också av amerikaner, på scener i USA. 2025 var helt enkelt amerikanernas år på strömningsskärmarna.
Jo då, massor av intressant filmad ståupp existerar utanför Nordamerika. Från Indien till Egypten, från Frankrike till Storbritannien, Mexiko till Palestina. Och i Sverige.
Svensk ståupp börjar bli så en så slipad humorstudent att SVT Play knappast kunnat undvika att under året ge oss nya föreställningar med sådana som Henrik Schyffert, Ina Lundström, Jonatan Unge och Henrik Nyqvist. Även om ståuppspecialer i public service för en tynande tillvaro i jämförelse med annan, ähum, ”humor”.
Så. Damer och herrar och alla däremellan: Innan någon på en amerikansk myndighet inser att de stora plattformarna här faktiskt bygger och distribuerar en misshaglig motkultur, och med några juridiska pennstreck ålägger dem att framgent enbart sprida uppbygglig konst med amerikanska värderingar, exempelvis superhjältesagor, bädda ned er under julfilten och ta del av tio strömmade komiska guldkorn från året som gick. Som bekant är det omöjligt att tävla i kultur, även om många insisterar på motsatsen, så se dessa inte nödvändigtvis som årets bästa, betrakta dem som representanter för årets ståupptrend: Det mänskliga hoppet. Känn, tänk och förhoppningsvis skratta.
Mycket nöje. Och nytta.
