Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Det finns mycket omvärlden finner underligt bland det som svenskar med stor förtjusning sätter i sig. Surströmming är ett självklart exempel, saltlakritsgodis ett annat.
Seden att lägga kebab på pizzan eller räksallad på varmkorven kan också räknas dit, eller varför inte det gamla bruket att ha lingonsylt till nästan vad som helst, från kåldolmar och stekt fisk till den enkla vardagsefterrätten där lingonsylt och mjölk blandades i ett glas och åts med sked.
Nu är säsongen inne för den kombination jag själv finner mest besynnerlig av alla, nämligen pepparkaka med grönmögelost.
För mig verkar den feltänkt i grunden. Jag menar, det är svårt att hitta två livsmedel som är lika komplexa som pepparkakor och grönmögelost, de är proppfulla av olika smaker som samverkar och bråkar och skickar signaler i alla möjliga riktningar. Var för sig.
Den seriekrock de skapar gemensamt kunde jag knappt ens föreställa mig när någon bjöd på just detta en glöggfest för länge sen, ivrigt förkunnande vilken oväntat fantastiskt kombination det var.
Till min häpnad höll alla andra med. Och snart hela landet. Men jag ger mig inte, och jag har provsmakat tillräckligt många gånger för att veta precis hur vederstyggligt det är.
Trots att jag älskar både pepparkakor och grönmögelost.
Men vissa matkombinationer har den effekten på mig att jag knappt står ut ens med tanken. Det blev tydligt när jag i en tråd på sociala medier nyligen såg någon tipsa om hur vansinnigt god brie blir, om man råkar ha ätit salmiak alldeles innan.
Min reaktion var ögonblicklig: jag vill inte ens veta. Någon tänkte annorlunda och svarstipsade i stället glatt om trippeln gorgonzola, vaniljglass och jordgubbe. Varvid min mage började mullra i protest.
Skräcken det framkallar är på en helt annan nivå än kombinationen smörgåskaviar och apelsinjuice, som förvisso skär sig men inte sårar min själ. Den påminner mer om min uppväxt, när jag var rädd för nästan all mat jag aldrig hade prövat och en hel del jag motvilligt försökt mig på.
Såsom ärtsoppa, oliver, rotmos, senap, majonnäs, svart och röd kaviar, kalvsylta, kålpudding, keso, råbiff, sardeller, grön- och vitmögelost, paprika, avocado, kaffe – för att bara nämna några saker jag i dag räknar bland mina favoriter.
Kanske kommer mögelostpepparkakan en dag också att läggas till den listan, men jag hoppas verkligen inte.
Läs fler kåserier av Nisse, till exempel om hur lätt man blir av med utgångna brittiska pund.
