Klockan var strax efter halv nio på fredagsmorgonen.
Den kungliga flaggan på slottet i Oslo halades och därpå hissades den till halv stång. Bland alla som stått där, tysta, och vakat, hördes ett sus.
Det var bekräftelsen på det alla förstått var oundvikligt.
Tiden av väntesorg var förbi.
I tv bar reportrarna nu svart slips och dräkt. Över slottet föll ett lätt regn medan det förbereddes för det sammanträde med regeringen som skulle hållas där inne vid lunch – nu med Haakon som kung och Mette-Marit, hon som för bara tio veckor sedan fick nya lungor, som drottning.
Efter 35 år som monark, den tredje sedan Norge blev ett självständigt land, hade kung Harald två timmar tidigare avlidit i sviterna av sin blodsjukdom på Rikshospitalet ett par kilometer norr om slottet.
Om den norska kungafamiljen och monarkin ifrågasatts under det senaste året är intrycket man som tillresande från Sverige nu får, snarare en massiv uppslutning.
Kanske bild- och ljudsattes det bäst kvart över nio på torsdagskvällen då kören Songlaget BUL ställde sig i en halvcirkel framför slottet och sjöng ”Ja, vi elsker dette landet”, nationalsången. Där hade hundratals stått tysta under fullmånen, nu applåderade de.
Det är påfallande hur många av de som samlats vid slottet på fredagsmorgonen som är ungdomar. Som Isabella Furu, Kaotar Ghanem och Azka Pribadi. Även om de skickades hit av sin lärare i historia.
På en bänk sitter de och blickar mot den halade flaggan. De går sista året på gymnasiet Oslo katedralskole, samma skola som kung Harald hade gått i, och läraren hade på torsdagen, med tanke på tillståndet för kungen, gett dem en uppgift att titta på statyerna kring slottet.
– Nu tror jag inte det blir så mycket med den saken, säger Isabella Furu.
På vägen dit fick de nyhetsnotiserna om att kung Harald var död.
– Det betyder slutet på en epok, han var ju sista kungen som levt genom andra världskriget, och det har ju inte varit så mycket kontroverser kring honom heller, säger hon.
Särskilt fint tycker hon, ”av feministiska skäl”, det är att landet nu får en kronprinsessa i 22-åriga Ingrid Alexandra.
Azka Pribadi säger att hon håller med alla som den här dagen uttrycker sin kärlek till den avlidne kungen.
– Han accepterade alla som kom till Norge, det sätter jag stort värde på.
En kvinna står med sin cykel framför slottet. Hon torkar en tår.
– Jag orkar nog inte säga mer nu än att det känns så svårt, men det är också tårar av tacksamhet, säger hon.
Lisbeth Steffensen har också tagit cykeln hit, på väg till jobbet.
– Det är i stort sett bara det här vi har pratat om hemma i familjen senaste dygnet. Jag har en dotter på fyra år, vi pratar mycket om kungen, och även om hon inte förstår så mycket är det fint att ta del av och prata om allt som skett.
Nu får ni ett nytt kungapar. Vad tänker du?
– Att det blir fint, jag tror att Haakon kommer att bli en lika fantastisk kung som sin far. Vi har en vana av att ha fantastiska kungar här i landet. Så jag tror att han kommer att fylla den rollen på ett jättefint sätt.
Som kung hann Harald besöka samtliga av Norges 357 kommuner – förutom fyra. Otaliga är de invånare som stött på kungen, kanske skakat hans hand. Men få utanför familjen har på senare år haft djupare samtal med honom än Harald Stanghelle, tidigare chefredaktör på Dagbladet och politisk redaktör på Aftenposten.
För sex år sedan utkom Stanghelle med boken ”Kongen forteller” och den byggde på elva längre samtal och på fredagen pratade han om dem i NRK, Norges SVT, minuterna innan dödsbeskedet kom.
– Man kan säga att vi befinner oss i ett nationellt undantagstillstånd, sade Stanghelle, om hur allt ställts på ända, där riksdagsledamöter flugit hem från Sydkorea och landets alla biskopar avbrutit en resa i Rom och statsministern ställt in en resa till Tyskland.
Harald Stanghelle sade att han hade lärt känna en kung som en av de mest jordnära och minst självupptagna i det offentliga Norge som han mött.
– Han är en kung som varit öppen om sina sårbarheter.
Läs mer:
Norges kung Harald har avlidit
Kung Harald går bort i en tid av kris för norska kungahuset